Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Silvia om pappans affärer

Walther Sommerlath ville flytta tillbaka till Tyskland från Brasilien. Enligt drottning Silvia bytte han därför familjens kaffefarm mot en fabrik i Berlin. Fabrikens judiske ägare kunde tack vare affären lämna det nazistiska Tyskland.

Drottning Silvia överraskades av uppgiften att hennes far Walther Sommerlath haft ett medlemskap i nazistpartiet i Brasilien 1934. Hennes bröder kände inte heller till medlemskapet. Hon visste inte att fadern köpt en fabrik i Berlin av en judisk ägare som av Hitler-regimen inte tillåtits att behålla sin egendom.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Drottningen har under det senaste halvåret med privata medel sökt i arkiv i Tyskland och Brasilien och i sin fars efterlämnande brev och papper för att få en fullständig bild av sin familjs historia. Hon har haft hjälp av ett flertal personer med att värdera och komplettera materialet. Bland dem finns den förre krigsarkivarien och riksarkivarien Erik Norberg, sekreterare i Vitterhetsakademin, och drottningens kusin i Brasilien, advokaten Alvaro Aguiar.

Drottningen har funnit en rad viktiga icke tidigare publicerade dokument som bringar större klarhet i hur övertagandet av fabriken i Berlin gick till. De visar att den tidigare ägaren Efim Wechsler räddade sig ut ur Tyskland tack vare affären med Walther Sommerlath. Han fick familjen Sommerlaths brasilianska kaffeplantage och tre tomter i utbyte mot fabriken. Det innebar att han erhöll inresetillstånd till Brasilien och kunde emigrera strax före andra världskrigets utbrott.

Britt-Marie Mattsson har intervjuat drottning Silvia på Stockholms slott och på Solliden på Öland och tagit del av dokumentationen som Göteborgs-Posten exklusivt kan publicera.

– Jag var inte rädd för vad jag skulle hitta när jag började söka i arkiven, säger drottningen. Jag visste att jag inte hade anledning att vara orolig.

Fadern emigrerade till Brasilien

Första världskriget var precis över. Walther Sommerlath hade fyllt nitton år. Han hade övervägt att bli officer men hade sagt till en av sina bröder att han inte hade någon framtid i det sargade Tyskland. Nu ville han skapa sig ett eget liv. Med ”Mittel Klasse ”-biljett och plats i hytt 240 steg han den 14 juli 1920 ombord på Königlicher Holländischer Lloyds passagerarfartyg Gehria från Amsterdam till Rio de Janeiro. Han emigrerade till Brasilien.

Walther Sommerlath hade skrivit till sin bror teologen Ernst och förklarat sitt beslut men fadern hade in i det längsta försökt förmå sin unge son att stanna kvar hemma i Tyskland. Walther var yngst av de sex barnen Sommerlath och hade i brev uppmuntrats att resa av en vän som redan var i Brasilien. Men när han kom fram hade vännen flyttat vidare.

I Rio de Janeiro befann sig Walther på en ny kontinent, utan yrkeserfarenhet och utan att kunna portugisiska. Han arbetade först i olika storföretag och fick sedan i Sao Paolo anställning i stålföretaget Acos Roechling Buderus do Brasil, ett dotterbolag till den tyska koncernen Röchling.

Tyska rötterna viktiga

Efter en tid mötte han Alice Soares de Toledo, de gifte sig den 10 december 1925 när hon bara var nitton år. Släkten Soares de Toledo ägde en kaffefarm, Fazenda Santa Joaquina, utanför Sao Paulo. Det var en farm som senare skulle splittras upp i mindre delar vid arvskifte mellan de åtta barnen. Med äktenskapet blev Walther Sommerlath bättre förankrad i sitt nya hemland och barnen Ralf (född 1929) och Walther (född 1934) hade dubbelt tyskt-brasilianskt medborgarskap.

Men de tyska rötterna var fortfarande viktiga för Walther Sommerlath. Tyskland var en av Brasiliens viktigaste handelspartners och det fanns en stor tysk minoritet. Totalt 233 000 tyskar invandrade 1820–1939 till Brasilien. Under 1920 kom 76 000 tyskar och på 1930–talet 24 000. Det innebar att tyskarna var den fjärde största minoriteten i Brasilien efter italienare, portugiser och spanjorer.

Walther Sommerlath var aktiv i några av de tyska klubbarna - samfundet Germania, den tyska skolan där den äldste sonen gick och segelsällskapet Yacht club Santo Amaro. Det fanns också många andra tyska föreningar i Brasilien. Lärarföreningar, gymnastikföreningar och kulturföreningen Pro Arte. Här fanns även tidningar, kvinnoförbund, katolska och evangeliska samfund, sociala hjälporganisationer, handelskammaren, officersförbundet, körsamfundet Harmoni och sångföreningen Lyran.

Granskning av dokumentation

Erik Norberg har gått igenom dokumentation som rör nazistpartiets framväxt i Brasilien. Han säger att det inte går att exakt fastställa när den första lokalavdelningen bildades i Brasilien men det kan ha varit 1926 eller 1928. I Tyskland skapade nazistpartiet en avdelning för tyskar i utlandet 1931 och 1934 fick utlandskontoret en egen organisation med kontor i Hamburg.

Av Norbergs studie framgår att nazistpartiet i Brasilien i början av 1930–talet hade ett spänt förhållande till de tyska föreningarna och särskilt till kulturföreningen Pro Arte och den tyska skolan. Nazistpartiet var dessutom splittrat i två falanger. Det uppfattades som aggressivt och militant och medlemskap väckte begränsat intresse i tyskkolonin.

Omsvängningen kom, enligt Norberg, 1933 då Adolf Hitler utnämndes till rikskansler i Tyskland. Den tyske ambassadören i Brasilien deltog då för första gången i ett nazistmöte i Rio de Janerio den 1 maj. Nazisterna övergav sin aggressivare hållning och började istället att ”förhandla” för att få kontroll över de lokala tyska föreningarna med hjälp av egna ledamöter i styrelserna. I maj 1934 bildades formellt nazistpartiets lokalavdelning i Brasilien.

Stark partiavdelning i Brasilien

Medlemskortet - som tidigare hittats i arkiv i Berlin men som drottningen inte kunnat finna i originalversion - visar att Walther Sommerlath gick med i nazistpartiet i Brasilien i december 1934. Han fick medlemsnummer 3 592 030.

Nazisternas partiavdelning i Brasilien var den största i utlandet, sammanlagt fanns 83 nazistpartier i länder utanför Tyskland. Enligt uppskattningar som gjorts på grundval av handlingar som beslagtogs av USA efter andra världskriget skall antalet medlemmar i nazistpartiet i Brasilien ha varit mellan 4 500 och 5 000 under perioden 1932 – 1938.

Partiet var särskilt starkt i Sao Paolo där familjen Sommerlath bodde. Uppsvinget för nazistpartiet började 1934. Partiet började tappa kraft 1937. Nazisterna förbjöds 1938 att verka i Brasilien sedan Getúlio Vargas blivit president.

Namnet nämns inte i arkivhandlingar

Det finns inga papper i Walther Sommerlaths kvarlåtenskap om medlemskapet i nazistpartiet.

– Jag har inte heller i arkiv i Brasilien och Tyskland kunnat finna uppgifter om att han varit aktiv i partiet, säger drottning Silvia.

Erik Norberg har vid sina kontakter med den främste historikern på området, Luís Moraes, fått beskedet att han aldrig stött på namnet Walther Sommerlath vid sina genomgångar av det brasilianska nazistpartiets handlingar och publikationer som han haft tillgång till.

På drottningens förfrågan har akter i den brasilianska säkerhetstjänstens arkiv från 1930–talet gåtts igenom vad gäller den tyska kolonin och nazistpartiet i Brasilien. Drottningen har fått ett officiellt dokument från Departement of Political Order of the State of Sao Paolo, daterat den 28 juni 2011, av vilket det framgår att namnet Walther Sommerlath inte nämns i arkivhandlingarna. Namnet finns inte heller i de amerikanska arkivfilmer som USA:s regering sammanställde direkt efter kriget 1945–1946.

Sade upp sig från arbete

1937 ville Walther Sommerlath återvända från Brasilien till Tyskland. Han hade då bott i Brasilien i sjutton år och han hade bara varit på ett återbesök i Tyskland 1933 tillsammans med hustrun Alice och den då ende sonen Ralf.

Den 16 juni 1937 reste Walther och Alice Sommerlath med de två barnen Ralf och Walther med fartyget General Artigas från Rio de Janeiro till Hamburg. Walther Sommerlath åkte sedan ensam tillbaka till Brasilien och sade formellt upp sig från sitt arbete på Acos Roechling i Sao Paulo i november 1937. Alice Sommerlath bodde med barnen hemma hos en bror till Walther. Walther Sommerlath återvände från Brasilien till Tyskland i februari 1938.

Drottningen har bevarat bilden där släkt och vänner tar avsked av föräldrarna och de två äldre bröderna ombord strax före avfärden från Rio de Janeiro. Hon har också kvar fotot där familjen står på däck. Det var tydligt att Walther Sommerlath längtade tillbaka till sitt hemland och han fick i Tyskland anställning i firman Röckling – Buderus i Völklingen i Saarområdet.

Överenskommelse om fabrik och plantage

Efim Wechsler - den judiske ägaren till fabriken i Berlin som Walther Sommerlath förvärvade - är död sedan 1962. Hans enda barnlösa dotter är också avliden. Men en släkting till honom, Daniella Wexler, lever i Israel. Efim Wechsler är bror till Daniella Wexlers morfar.

Enligt en muntlig familjehistoria i Wexler-släkten skulle Efim Wechsler ha sett en annons i en tysk tidning där en tysk man i Brasilien sökte någon som ville byta ett företag i Tyskland mot en kaffeplantage. Bytet skulle ha skett, tysken hade återvänt till Tyskland och Wechsler hade rest med sin fru och dotter till Brasilien.

Drottningen har inte kunnat spåra annonsen men enligt de uppgifter som hon fått fram dog Efim Wechslers hustru tidigt och dottern Ilse reste till Brasilien med sin man Wolfgang Cohen redan 1936. Efim Wechsler står som ”frånskild” i ett dokument.

– Jag har sökt i brasilianska och tyska arkiv och funnit att min far och Efim Wechsler gjorde en överenskommelse om fabriken i Berlin och kaffeplantagen i Brasilien, säger drottning Silvia.

Drottningen har också fått tillgång till handlingar som rör hennes föräldrars bankaffärer i tyska Deutsche Bank men där finns bara tre papper. Deutsche Bank har i brev till drottningen meddelat att handlingarna inte har med fabriken i Berlin att göra.

På något sätt har Efim Wechsler och Walther Sommerlath kommit i kontakt med varandra, exakt hur är oklart.

Hårda regler mot judiska affärsidkare

Efim Wechsler var vid den här tiden extremt utsatt som judisk fabriksägare. Wechsler – som senare ändrade sitt förnamn till Ernst – var född i Chisinau i dåtidens Ryssland 1883, men flydde antisemitismen där och kom till Berlin 1900. Han etablerade en ingenjörsbyrå, startade en egen verkstad, köpte ett hyreshus och grundade 1929 verkstadsföretaget Wechsler och Hennig tillsammans med den äldre Paul Hennig. 1936 köpte Wechsler ut sin affärspartner och blev ensam ägare till företaget.

Men då hade nazisterna redan infört en rad hårda lagar som slog direkt mot judiska affärsidkare. De mer generella valutareglerna skruvades åt för att särskilt diskriminera judar. Redan 1933 hade ”icke-arier” förbjudits att vara domare och inneha statliga tjänster. Nurnberglagarna 1935 hade stadfäst att judar inte var fullvärdiga tyska medborgare.

Judar förbjöds driva yrkesmässig handel

1937 inleddes ”ariseringen” av företag där judiska ägare pressades att sälja sina företag till personer som garanterat inte var judar utan ”arier”. Ytterligare yrkesförbud för judar beslutades sommaren 1938 och judiska affärer, företag och bostäder attackerades under kristallnatten mellan den 9 och 10 november 1938.

Den tysk-judiska befolkningen tvingades att gemensamt betala en miljard mark till den tyska staten, inga försäkringsersättningar gällde för det som fördärvats och de drabbade måste själva betala reparationerna . Från och med den 1 januari 1939 förbjöds judar att bedriva yrkesmässig handel.

I december 1938 hade beslutet kommit om att judar måste avveckla eller överlåta företag som de ägde. Judar måste deponera värdepapper, pengar, smycken och konst i en valutabank med inskränkt eller ingen förfoganderätt.

Överlåtelse av kaffefarm och tomter

Det var i det här skedet som Walther Sommerlath återvände till Brasilien och lämnade kvar sin fru och de två barnen hos sin bror Ernst i Tyskland. Av fastighets-mark – och försäljningsdokument som drottningen spårat upp i offentliga arkiv i Brasilien framgår att Walther Sommerlath i maj 1938 medverkade till att han och hustrun Alice förvärvade omkring 20,5 procent av den ursprungliga kaffeplantagen som då hunnit delas upp vid arvsskifte mellan Alice Soares de Toledo Sommerlath, hennes syskon och en svägerska.

Den 29 april 1939 representerades den tyske medborgaren Walther Sommerlath och hans hustru Alice, som var brasiliansk medborgare, av Alices bror advokat Carlos Eduardo de Toledo. Enligt försäljningsprotokollet som då upprättades ägde Walther och Alice Sommerlath vid det tillfället 20,5 procent av kaffefarmen samt tre tomter som gränsade till Sao Paulos järnvägsbolag.

Överlåtelsen av kaffefarmen och tomterna skedde till Efim Wechsler, som också represterades av en advokat, och försäljningen registrerades den 10 juni 1939. Några likvida medel tycks inte vara inblandade i transaktionen.

Wechsler emigrerade till Brasilien

Överenskommelsen innebar dock att Wechsler hade egendom i Brasilien och därför kunde få inresetillstånd i Brasilien som satt stopp för invandring för personer som saknade tillgångar i landet.

Wechsler, som den 20 december 1938 uppmanats av de tyska myndigheterna att lämna Tyskland, kunde den 21 april 1939 hämta sitt utresepass och den 24 maj skrevs det in att han avsåg att emigrera till Brasilien. Den 17 juni 1939 gick han som kaffeplantageägare ombord på fartyget Antonio Delfino i Hamburg och reste till Brasilien där han återförenades med sin dotter och hennes make.

Efim Wechslers nationalitet angavs som statslös. Han fick enligt de tyska reglerna bara föra ut tio mark, resten av hans tillgångar fördes över på ett så kallat Sperrkonto som han inte förfogade över. För att kunna betala den särskilda skatten till tyska staten på 25 procent av förmögenheten, som gällde för dem som lämnade Tyskland, måste Wechsler ta lån på 10 200 mark med den fastighet som han formellt ägde i Berlin som säkerhet. Vem som betalade förstaklassbiljetten framgår inte. En tysk riksmark skulle idag värderas till 3,70 euro, det vill säga omkring 35 svenska kronor.

Drottningen ovetande om affären

Efter ett halvår i Brasilien returnerade Efim Wechsler kaffeplantagen till en svåger till Alice Soares de Toledo Sommerlath men behöll de tre tomterna vid järnvägen som sin egen egendom. Dessa tomter blev grunden för hans nya verkstad som han sedan sålde då Sao Paolo utvecklades till ett industricentrum.

– Jag har i våras flugit med helikopter över området för att kunna jämföra de officiella handlingarnas geografiska gränser med kartbilden och kunnat konstatera att de överensstämmer med varandra, säger drottningen.

Drottningen har gjort ett schema över de dramatiska månaderna då affären gjordes upp mellan hennes far och Efim Wechsler. Det var med ytterst liten tidsmässig marginal som Wechsler kunde ta sig från Tyskland till Brasilien. Andra världskriget utbröt den 1 september 1939, knappt en och en halv månad efter Wechlers avfärd från Hamburg.

Efim Wechslers firma Wechsler und Hennig i Berlin fördes i början av maj 1939 in i officiella register under Walther Sommerlaths namn.

– Allt detta har kommit som en fullständig nyhet för mig och mina bröder, säger drottningen. Vår far berättade aldrig något om den här tiden och vi barn frågade inte heller.

Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen och det andra världskriget utbröt. Tyskland kapitulerade först den 30 april 1945. Då hade omkring 6 miljoner judar dödats varav 2, 9 miljoner i tyska koncentrationsläger.

Efim Wechsler undkom genom att precis före krigsutbrottet ta sig till Brasilien. Han dog 1962 i Brasilien, 79 år gammal.

Nästa avsnitt:
Familjen Sommerlath i Tyskland under kriget, dottern Silvias födelse 1943 och kampen för att kunna komma tillbaka till Brasilien.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.