Ett medlemskap i Nato borde vara en självklarhet. Det är bra att allianspartierna gemensamt tagit ställning för ett medlemskap, och att regeringen enats om ett värdlandsavtal (om än med märkliga reservationer).
Men det räcker inte. Försvarssamarbeten är inga garantier. På lång sikt måste Sverige ändå bygga upp en tillräcklig förmåga att försvara sig självt, oavsett om vi blir medlemmar i Nato eller ej. Den bistra sanningen är att inget land fullt ut kan lita på att andra ska komma till undsättning när det verkligen gäller.
Intuitivt är det egentligen en ganska märklig tanke att ett gäng länder med USA i spetsen skulle riskera att dras in i krig för att försvara ett annat land. Under kalla kriget var Natoländerna ofta oroliga för att USA inte skulle stå upp och försvara dem mot Sovjetunionen när det verkligen gällde, om det riskerade USA:s egen säkerhet.
Det var en fullt rimlig rädsla, för varför skulle USA låta sig dras in i ett potentiellt kärnvapenkrig för att försvara en kontinent på andra sidan jorden? Trovärdighet, svarar någon kanske. Visst, få kommer att lita på löften från en stat som en gång svikit dem. Men det är inte självklart att det är ett pris värt att betala när det kommer till kritan. Vad löften är värda visas först när de sätts på prov, och då kan det redan vara försent.
Dessutom är det långt ifrån säkert att USA, som det starkaste landet i Nato, alltid kommer att vara redo att upprätthålla sin roll. Den republikanske pajaskandidaten Donald Trump har klagat på att USA spenderar för mycket resurser på att försvara Natoallierade och länder som Japan och Sydkorea.
Tack och lov är Trump inte representativ för den amerikanska opinionen i stort, men han är inte helt ensam. I en studie från 2015 visade mätinstitutet Pew att bara 49 procent av den amerikanska opinionen har en fördelaktig bild av Nato. I en lång intervju i The Atlantic (april 2016, men redan tillgänglig på nätet) kritiserade USA:s president Barack Obama Europa för att inte bidra tillräckligt till gemensamma militära syften.
Problemet handlar inte bara om Nato utan militära allianser i stort. I Sydkorea, en av USA:s viktigaste allierade i Asien, tvivlar många på att USA verkligen kommer att finnas där när det gäller. Tidigare år skrev ledarsidan hos Chosun Ilbo, en av landets största tidningar, att USA, att döma av hur landet agerat i Ukraina och Syrien, nog bara skulle komma till undsättning efter att Seoul förvandlats till en hög av rykande aska, och att Sydkorea bör överväga att skaffa egna kärnvapen istället för att lita på amerikanskt skydd (28/1-2016).
Återigen: självklart måste Sverige gå med i Nato. Det är ironiskt att samma politiska läger som motsätter sig Natomedlemskap med hänvisning till nationellt oberoende också brukar förorda nedrustning. Verkligt oberoende kommer först med stark militär förmåga. Gärna Natomedlemskap, men också rejäl upprustning.
