Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Se Afghanistans första kvinnliga rappare

Dödshot, misshandel och landsflykt. Det har Paradise Sorouri tvingats utstå som den första kvinnliga rapparen i Aghanistan. Nu höjer hon rösten för landets kvinnor.

Hon har fått stå ut med misshandel och dödshot, och tvingats fly landet två gånger. För 27-åriga rapparen Paradise Sorouri har livet inte varit enkelt. Men hon vägrar ge upp kampen för kvinnor i Afghanistan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det spelar ingen roll om du är en sångerska, konstnär eller lärare. Om du är en kvinna i Afghanistan så är du ett problem. Jag säger ifrån och kämpar för kvinnor som inte har en röst, säger Paradise till The Guardian

LÄS MER: Tre kvinnor att lyssna på

Paradise bodde tidigare i Herat, Afghanistans tredje största stad, där hon träffade sin nuvarande make Diverse. Tillsammans bildade de hiphopduon 143Band och började producera musik ihop.

– Sharialagar förbjuder kvinnor från att sjunga. Och faktumet att vi då inte var gifta var också ett problem. Varje gång vi gick till studion tillsammans följde främlingar oss, säger Paradise.

Blev grovt misshandlad

En natt när Paradise var ute och gick med sin bror blev de överfallna av tio män. De misshandlade henne med träpåkar och menade att hon hade dåligt inflytande på andra kvinnor. 

När hon sedan gick till polisen sa de att hon borde sluta sjunga.

– Det var då jag visste att om jag blev tyst skulle inget förändras, säger hon. 

2012 fick Paradise veta att hennes två kusiner, nio och tolv år gamla, bränt ihjäl sig själva för att slippa bli bortgifta. Hon bestämde sig då för att spela in låten "Nalestan" till deras minne.

LÄS MER: Sebbe Staxx: "Det är tack vare Jesus"

Låten väckte uppmärksamhet internationellt och i oktober spelade 143Bands på FemiEast Festivalen i Stockholm. En dokumentär om Paradises kamp som den första kvinnliga rapparen i Afghanistan planeras att visas på flertalet festivaler runt om i Europa under nästa år. 

– Människorna i Afghanistan behöver fortfarande vår röst. I framtiden kan vi bara låta ännu högre.