Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

I Göteborg har vi sannolikt västvärldens billigaste nya operahus. Konserthuset byggdes på 1930-talet och är avskrivet för längesedan. Verksamheten är likafullt kostsam, men väl värd pengarna, skriver debattören.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Scenkonst är dyrt men värt alla pengarna

Framtiden för regionens flaggskepp GöteborgsOperan och Symfonikerna åter är oviss. De är underfinansierade med minst 15 miljoner var. Kännbara omprioriteringar, som jag tror att vi i framtiden kommer att ångra, väntar om inget görs åt saken, skriver tidigare konserthuschef Sture Carlsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Som framgått av två debattinlägg på denna sida har majoriteten (S+MP+V) en annan uppfattning än oppositionen (FP) om vad som är möjligt och lämpligt att åstadkomma i dagens ekonomiska läge. Det vore mig fjärran att ge mig in i debatten om politiska prioriteringar. Däremot kan jag kanske bidra med några reflektioner utifrån många års arbetet med scenkonsten i Göteborg.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Scenkonst är dyrt. Allra dyrast är operor och symfoniorkestrar. De är dessutom extremt krävande konstformer som ställer mycket höga krav på sina utövare. För att lyckas krävs en kombination av uthålligt stöd från det omgivande lokalsamhället, möjlighet att attrahera starka konstnärliga krafter (dirigenter, regissörer, koreografer, scenografer etc.) och en lyhörd och intresserad publik med smak för kvalitet. Allt detta har vi nu i Göteborg. Det är resultatet av ett mycket målmedvetet arbete under 30 års tid där musiker, sångare, dansare, tekniker och administratörer har arbetat tillsammans med målsättningen att ständigt spänna bågen lite till. Kan vi bli bäst i Sverige? Bäst i Norden? Bland de bästa i Europa? Lite naivt kanske någon kan tycka. Men uppenbarligen mycket effektivt. Och – nu är vi nästan framme vid målet!

Konstnärliga fullträffar

Några av världens främsta operaregissörer är återkommande gäster på vår opera. Nu senast Peter Konwitschny som signerat en omskakande och kontroversiell uppsättning av ”Salome” som ingen bör missa. När man bläddrar i recensionerna från de senaste årens uppsättningar kan man inte annat än häpna över hur många konstnärliga fullträffar man lyckats pricka in. Uppsättningar som ”Arabella”, ”Elektra”, ”Rosenkavaljeren”, ”Kvinnan utan skugga” och ”Julius Caesar” skulle prytt sin plats hos vilket ledande operahus som helst i världen. Men det var inte i London eller Paris utan här i Göteborg som de konstnärliga krafterna förlöstes och skapade den nästan magiska känslan av att ”allt fungerar optimalt”.

GSO har Gustavo Dudamel som chefdirigent, något som orkestrar i hela världen avundas dem. Det är stora ord, men frågan är om någon svensk orkester någonsin haft en chefdirigent som varit så ”het” som Dudamel. Vi som hade nöjet att vara med när GSO och Dudamel ”intog” ett fullsatt och kokande Stockholms konserthus med Eldfågeln måste fråga oss – kan det finnas bättre Göteborgsambassadörer?

Dyrt vara framgångsrik

Men det är dyrt att vara framgångsrik. Jag vet av egen erfarenhet att det inte alltid är lätt att få förståelse för vad som krävs av en huvudman när framgångsspiralen börja röra sig uppåt. När jag tillträdde som GSO:s vd 1987 hade de internationella framgångarna börjat komma. Ekonomin var däremot mycket bekymmersam. När jag klagade min nöd på stadskansliet (både GSO och Operan var kommunala på den tiden) suckade en tjänsteman: ”Skulle det inte gå att vara lite mindre framgångsrik och därmed lite billigare?”.

Den gången klarade vi oss genom att gamla fondmedel kunde användas. Detta påminner lite om dagens situation. Genom en dom i regeringsrätten fick framförallt Operan men även GSO betydande belopp tillbaka i för mycket erlagd moms. Dessa pengar fonderades och har fram tills nu kunnat användas för att kompensera när löner och priser stigit betydligt mer än region och stat räknat upp sina bidrag. Nu är fonderna snart slut. Det betyder att kostnadsstegringarna måste mötas med minst motsvarande ökningar av bidragen. Jag tror att Operan och GSO är underfinansierade med minst 15 miljoner var för att nuvarande konstnärliga nivå skall kunna upprätthållas på sikt.

Kännbara omprioriteringar

Får man inte resurstillskott i den storleksordningen väntar kännbara omprioriteringar som jag tror att vi i framtiden kommer att ångra. Det skulle dessutom ske i en situation när landets regioner rustar sig för att göra det bästa av den nya kulturpolitiska situation där regionerna även för ansvar för de statliga kulturresurserna. I Malmö har man i år satsat stort på opera och dans (drygt 25 nya miljoner!) och beslutat bygga ett nytt konserthus trots att det ”gamla” bara är 25 år gammalt. I Stockholm har man planer i miljardklassen för att bygga om Konserthuset och även Kungl. Operan står inför en omfattande renovering och ombyggnad. Allt detta görs naturligtvis för att stärka ställningen som starka och expansiva kulturregioner. Västra Götaland har tidigare oomtvistligen varit landets ledande kulturregion. Men frågan är hur det är i dag.

I alla Nordens huvudstäder (utom Stockholm) har man på senare år investerat i nya scenkonsthus i flermiljardklassen. Resultatet har blivit fantastiska ikonbyggnader som vinner arkitektpriser. Hittills har inte pengarna räckt till en föreställningsverksamhet som är i paritet med husens kvaliteter. Tvärt om måste i flera fall den konstnärliga verksamheten skäras ned för att huskostnaderna skenar iväg. I Göteborg har vi sannolikt västvärldens billigaste nya operahus. Konserthuset byggdes på 30-talet och är avskrivet för längesedan. Huset har på senare år varsamt renoverats och byggts till för att motsvara dagens behov till en sammanlagd kostnad av cirka 45 miljoner.

Mycket kostnadseffektiva

Vi har alltså två scenkonsthus som är mycket kostnadseffektiva och som båda rymmer verksamhet av Europeisk toppkvalitet. Naturligtvis är verksamheten likafullt kostsam. Men betänk vad vi får för pengarna och vad man på andra håll måste betala utan att komma i närheten av den kvalitet vi kan glädjas åt. Det dyrt att vara framgångsrik – men visst är det väl värt pengarna?

Sture Carlsson

senast chef för Svensk Scenkonst,

konserthuschef i Göteborg 1987-2004