Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Satsa på simkunnighet

Skolan har skyldighet att lära eleverna att simma. Men som förälder bör man ta ett eget ansvar och sätta barnen i simskola.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I kursplanen för ämnet Idrott och hälsa i grundskolan står det att simkunnighet är en baskunskap och något som alla barn i Sverige har rätt att få lära sig. Den svenska skolan är alltså enligt lagen skyldig att se till att alla barn kan simma. Definitionen av simkunnighet skiljer sig dock mellan olika kommuner, likaså omfattningen av den simundervisning som skolorna erbjuder. I verkligheten finns det med andra ord inga som helst garantier för att barn lär sig simma i skolans regi. Inte särskilt överraskande har undersökningar från Svenska Livräddningssällskapet (SLS) också visat att hela 30 procent av eleverna i årskurs ett till tre inte ens kan simma 25 meter bröstsim.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Att allt för många barn och ungdomar i dag inte kan simma har blivit konsekvensen av en olycklig kombination av kommunal besparingsiver och inte ont anande föräldrars naiva tro att skolan fullt ut tar ansvar för att lära barnen hur man agerar i och i närheten av vatten. Det är dags att komma till rätta med den situationen.

Närmast till hands ligger så klart att ställa ökade krav på kommunerna och skolan. Oavsett hur ont det är om pengar finns det ingen ursäkt för att slarva med barnens simundervisning. Det är en fråga som handlar om liv och död.

Om man skall utgå ifrån den krassa verkligheten går det dock inte bara att ställa krav på skolan. Lika mycket ansvar – om inte mer – måste ligga hos föräldrarna. Liksom en rad andra viktiga verktyg man förser sina barn med för att de skall klara sig i livet, borde det ligga i alla föräldrars intresse att deras barn kan simma. Av någon anledning är detta dock inte lika självklart för alla mammor och pappor.

Hittills i sommar har ett relativt stort antal barn omkommit genom drunkningsolyckor, och ännu fler har räddats till livet i sista stund. Hade dessa barn och ungdomar på ett tidigt stadium fått lära sig simma hade deras utgångsläge förmodligen varit mycket bättre. Barn som kan simma och har god vattenvana är ofta bättre på att bedöma risker och utsätter sig inte lika ofta för fara.

Det finns så klart olika skäl till varför föräldrar inte tar ansvar för sina barns simundervisning. Ett är som tidigare nämnts att man litat helt och fullt på skolan. Ett annat skäl kan vara att man själv inte kan simma och/eller att man lever i ett kulturellt sammanhang där simkunnighet inte är en självklarhet.

Oavsett vad det beror på att barnen inte sätts i simskola så måste dessa skäl arbetas bort. Ett sätt att göra föräldrarna mer uppmärksamma på sitt ansvar för barnens simkunnighet och vilka möjligheter som finns, skulle kunna vara ett samarbete mellan Livräddningssällskapet och barnavårdscentralerna. Alla föräldrar borde när man går på fyra-årskontroll med sitt barn få information från SLS om vikten av att kunna simma, var närmaste simskola ligger och hur man anmäler sig. För de föräldrar som inte har råd med den tusenlapp per termin som simskolan normalt kostar skulle staten kunna avsätta en särskild fond med möjlighet att söka bistånd ifrån. På så sätt skulle man på ett bättre sätt kunna garantera alla barns rätt att lära sig simma.

GP 14 juli 2010