Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sarah Britz Bild: Jessica Segerberg

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sarah Britz: "Förminskandet av människovärdet står jag inte ut med"

När Jimmie Åkesson i valrörelsens slutdebatt säger att ”de är inte som vi, de är inte svenskar” som förklaring till att få icke-svenskar får jobb i Sverige tänker jag på den hemlöse mannen i Huskvarna.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ni känner säkert till fallet. Eller inte, för rubrikerna har låtit vänta på sig.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Han hette Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu, en man från Rumänien som tiggde pengar.

Polisen misstänker att han slogs ihjäl av barn.

Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu trakasserades i flera månader, med hot, våld och förnedring där han kallades ”råtta”. Handlingar som ungarna spelade in på sina telefoner och spred på sociala medier.

Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu var en man som, enligt Aftonbladet, hade jobbat på ett tryckeri, blivit avskedad, börjat dricka och lämnat familjen för att hitta inkomst i Sverige.

I ett normalt samhälle borde detta haft stort allmänintresse.

Men något har skett. En obehaglig förskjutning i hur vi värderar ett människoliv.

En människa som tigger har blivit den simplaste form av mänskligt väsen. Inget människorvärde: bara en tiggare.

Liksom den kvinna som utsätts för människohandel och tvingas sälja sin kropp för att betala till hallickar blott blir: en hora.

En människa som flyr blir en flykting och flyktingar pratar man bara om i termer av ökade utgifter, familjer med många barn som belastar samhället och därtill med ett uns av misstänksamhet – varför har de egentligen flytt?

Vi har en asylrätt. En rätt som Sverige ratificerade efter andra världskriget. Den tänker vi inte på längre.

Om Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu hade varit en hund eller hetat Arne Johansson hade allmänintresset varit betydligt större.

Hundar är beroende av människor. Hundar är gulliga och människans bästa vän. Den som plågar en hund till döds och spelar in det för att dela våldet på sociala medier hade lynchats på torget.

Och hade det varit Arne Johansson så hade man jagat socialtjänsten med blåslampa: varför har ni inte gjort något? Varför tvingas människor sova utomhus? Vi måste stå upp för de hemlösa!

Det är skillnad på människor och människor.

Och på människor och hundar.

Det gäller inte bara för Jimmie Åkesson utan verkar vara ett allmänt vedertaget sätt att betrakta varandra år 2018.

En gång skrev jag bildrubriken ”Blev inte stekt fläsk” till ett foto på en gris som räddades ur ett eldhav i en ladugård. Telefonen gick varm dagen efter. Jag stod inte högt i kurs, man får inte skämta om en gris som höll på att brinna inne! En dam ringde gråtande och frågade hur det gått med kaninerna.

Jag älskar hundar. Och djur. Men förminskandet av människovärdet står jag inte ut med.