Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sara Beischer | Det finns råttor överallt utom på Antarktis

Sara Beischers roman är en stark påminnelse om det ängsliga klassamhällets konsekvenser, skriver Lisa Ahlqvist.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Sara Beischer

Det finns råttor överallt utom på Antarktis

Ordfront

Rädsla, anpassning. Hat och förakt. Är det vad allt handlar om? Personerna i Sara Beischers nya bok Det finns råttor överallt utom på Antarktis rör sig stressat inom en fyrkant av känslolägen, som vore de instängda i en bur. Och ändå uppvuxna med rätt skilda förutsättningar. Naturligtvis har de stenkoll på varandra. För aldrig blir väl mönstret av klass- och statusmarkörer mer uppenbart, än i småstadsberättelserna om vilsna högstadie-elever och deras hårt prövade föräldrar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I Beischers roman representeras den yngre generationen främst av studiebegåvade Clara, och den äldre av hennes ensamstående mamma Berit. Mellan de två råder mer spänd distans, än vibrerande terrorbalans. Det mesta av energin går av allt att döma åt till att hitta något slags inre jämvikt. För Claras del betyder det att snubbla runt i en 90-talsdjungel av bra och dåliga killar och kläder, på jakt efter såväl ett eget uttryck som bekräftelse och acceptans. För städerskan Berit innebär det snarast att vara nöjd eller bli bitter. Det som förenar mor och dotter är synen på läraren som en respekterad fiende.

En elev kan vara både svårare och lättare att bedöma. När särlingen Christian dyker upp i Claras klass, bryter han mönstret av gott och ont och även Claras invanda kompiscirklar. Om de båda ibland mer framstår som symbolfigurer än verkligt knepiga tonåringar, beskriver Beischer likväl deras vänskap på ett trovärdigt sätt. I såväl skol- som hemmiljöer skildrar författaren elevers rangordning med ofta både språklig och psykologisk finess. De korta hemvändarpartierna i bokens början och slut känns däremot en smula överflödiga.

I sin gestaltning av alla kluvna känslor, blir Det finns råttor överallt utom på Antarktis ändå en stark påminnelse om det ängsliga klassamhällets konsekvenser.