Samar Yazbek är syrier, alawit men motståndare till Bashar al-Assads regim, feminist och aktivist. 2012 tilldelades hon Tucholskypriset för sin bok Woman in the crossfire. Man kan tycka att Ordfronts utgivning av hennes roman En mörk strimma av ljus är perfekt tajmad, med tanke på händelseutvecklingen i den syriska tragedin.
Men romanen är ett exempel på Yazbeks skrivande ur feministiskt och litterärt perspektiv, inte på hennes analyser av alawiternas ställning i den syriska mångfalden, som kriget nu tillintetgör med sitt malande barbari. Det är synd, för nyfikenheten på hennes syn på det syriska samhället väcks av romanens uttalade klass- och könsperspektiv.
Berättelsen skildrar ett triangeldrama i Damaskus, mellan en tjänsteflicka och hennes arbetsgivare. Tjänsteflickan växer upp i en total fattigdom, i smuts, sopor, våld och våldtäkter. När hon kommer till den rika familjens villa utsätts hon för övergrepp av hustrun. Denna har i sin tur utsatts för övergrepp i tidig ålder, och sedan levt i ett hatfyllt äktenskap med sin kusin.
Samar Yazbek skildrar ett samhälle präglat av patriarkal makt. Kvinnorna kan bara försöka skydda sig med knivar, eller dra sig tillbaka till lesbiska orgier i männens frånvaro. All sexualitet, även den lesbiska, tycks våldsam och påtvingad, på ett eller annat sätt. Klasskillnaderna är skriande, matmodern lever på en annan planet jämfört med sin lilla tjänsteflicka, och när denna upptäcker hur hon kan utöva makt över sina arbetsgivare och leva ett liv i lyx med hjälp av sexualiteten tar hon givetvis chansen.
Stilen är passionerad, titelns mörka strimma av ljus återkommer som metafor hela tiden, och det är svårt att avgöra om romanen ska ses som en svart passionsskildring eller en samhällsallegori. En ödesmättad stämning av annalkande undergång förmedlar den i alla händelser.
.
Provläs på provlas.se
