Att privata vårdföretag har tjänat storkovan på vanvård av äldre har knappast undgått någon vid det här laget. När de värsta svallvågorna kring vårdföretaget Carema har lagt sig är det viktigt att lyfta blicken och granska systemet som tillät denna rovdrift på välfärden. Då duger det inte att som regeringen skylla på enskilda företag. Samma marknadskrafter som har rivit djupa sår i äldrevården bedriver idag storskalig verksamhet i skolan, med minst lika förödande konsekvenser.
Nyligen presenterade Skolverket ny statistik som visar att var femte elev i årskurs nio inte klarade nationella provet i matematik. Dessutom rapporterade DN att så många som 37 procent av de utlandsfödda eleverna saknar behörighet till gymnasieskolan. Samtidigt gör de stora friskolekoncernerna mångmiljonvinster som förs ut till skatteparadis långt utanför Sveriges gränser. Man behöver inte vara hjärnkirurg för att förstå att något är galet med situationen. Skolan måste bygga på en pedagogisk idé – inte en affärsidé.
All vinst är inte dålig
Med det sagt är det inte så att all vinst är dålig, snarare tvärtom. Vinst kan ofta vara ett bra instrument för att företag ska nå ännu längre, förbättra sin service och skapa smartare produkter. Problemet är att vinster i välfärdssektorn i stort sett alltid kommer från nedskärningar i den ordinarie verksamheten. Det förklarar till exempel varför lärartätheten är mindre i vinstdrivande friskolor eller varför privat äldrevård har fler deltidsanställda. I de sammanhangen är det uppenbart att vinst inte alltid går hand i hand med högre kvalitet.
Vinstintressen har dessutom en negativ fördelningspolitisk slagsida. Varför vänder sig friskolorna i praktiken bara till elever från studiemedvetna hem? Varför finns privata läkarmottagningar i högre grad i storstädernas socialt gynnade områden? Svaret är enkelt: det är mer lönsamt. Elever som redan kommer från studievana hem är inte lika kostsamma. Detta har lett till att skolsystemet har slitits isär. I dag går resursstarka elever allt oftare med andra resursstarka elever, medan de svaga eleverna lämnas bakom och får gå för sig.
Fel att skylla på enskilda företag
Att privata företag vill maximera sina vinster kan inte vara något nytt för regeringen. Ändå envisas Fredrik Reinfeldt med att skylla den senaste tidens misslyckanden på enskilda företag. När välfärdsskandalerna duggar tätt måste man våga se systemet, inte de företag som utnyttjar det. Man kan inte fördöma företag som Carema och samtidigt hylla det system som har skapat dessa välfärdens marodörer.
För oss är det självklart: stoppa vinster i välfärden. Det skulle skapa huvudmän, såväl offentliga som privata, vars intresse primärt skulle vara kvalitet – inte vinst. I dag har vi ett system där vinst och kvalitet ofta står emot varandra, vilket varken kortsiktigt eller långsiktigt är hållbart. Konkret skulle ett sådant förslag kunna gå ut på att all vinst som görs ska återinvesteras i verksamheten. Det skulle förhindra att skattemedel avsedda för välfärd hamnar i fickorna på riskkapitalbolag, samtidigt som det skulle leda till en kvalitetsutveckling av verksamheten. I både Norge och Danmark finns goda erfarenheter från den här typen av system med non profit-företag.
När bonusarna regnar över de privata välfärdsföretagen samtidigt som verksamheten blir allt sämre är något allvarligt fel i systemet. Att medborgare förvandlas till kunder är en utveckling som inte gynnar någon. Resultatet blir inte mer frihet för den enskilde, utan för privata välfärdsaktörer vars intressen inte alltid går hand i hand med medborgarnas. Det är hög tid att den borgerliga regeringen inser detta.
Gabriel Wikström
förbundsordförande för SSU
