Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Romain Puértolas | Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp

Visst är berättelsen stundtals ganska underhållande och dråplig, men gestalterna som Pugalendhi träffar under sin färd är i allmänhet schablonmässigt tecknade, skriver Johan Werkmäster om Romain Puértolas debutroman.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Romain Puértolas

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp

Översättning: Cecilia Franklin

Wahlström & Widstrand

Nu ska det bli riktigt skojfriskt och tokigt, det förstår man genast när man ser titeln på fransmannen Romain Puértolas debutroman Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Indiern Pugalendhi Kushanu Patel – 38 år gammal, mager och knotig som ett träd – har lämnat sin fattiga hemby i Rajasthan och flugit till Paris för att på Ikea köpa spiksängen Svelvikspik, en fakirsäng i svensk furu. (Ikea har nämligen ännu inte etablerat sig i Indien.)

Han blir körd från flygplatsen till möbelvaruhuset av en romsk taxichaufför, vilken Pugalendhi lurar på pengar. Det borde han inte ha gjort. Chauffören svär på sin romska heder att han ska leta rätt på indiern och tvinga honom att äta upp sin turban.

Pugalendhi råkar alltså bli instängd och fastna i ett skåp på Ikea i Paris. Av någon anledning skickas skåpet till England, där fakiren visserligen blir befriad men bara för att omedelbart utvisas till Barcelona. Därifrån fortsätter hans egendomliga, ofrivilliga färd vidare till Rom och ett laglöst Libyen strax efter Gaddafis död.

Visst är berättelsen stundtals ganska underhållande och dråplig, men gestalterna som Pugalendhi träffar under sin färd (exempelvis två vackra franska damer) är i allmänhet schablonmässigt tecknade, det är svårt att ta dem på allvar (vilket kanske inte heller är meningen).

Dock gör författaren också några vällovliga försök att skildra annat än det ytliga och bagatellartade. Pugalendhis möten med illegala invandrare – fattiga afrikaner som med hjälp av skrupelfria människosmugglare har tagit sig till Europa – gestaltas med ett engagemang som känns äkta. I dessa partier finns embryon till andra, starkare och betydligt mer angelägna berättelser. Dem hade jag hellre läst.