Sverigedemokraterna har i ännu en opinionsundersökning (DN/Synovate denna gång) tilldelats en vågmästarroll i riksdagen efter nästa val. Och som alltid när Sverigedemokraterna når en opinionsframgång utbryter panik i de etablerade politikerleden – som när räven bryter sig in i hönshuset.
– Inget annat än en majoritetsregering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna, säger Mona Sahlin till DN. Föga överraskande kräver hon att Folkpartiet och Centerpartiet ställer upp som stödpartier i en socialdemokratiskt dominerad regering.
Sverigedemokraterna är ett litet och obehagligt parti med främlingsfientlighet som genomgående politiskt tema. Det finns all anledning för övriga partier att hålla Sverigedemokraterna på armlängds avstånd. Men därifrån är det mycket långt till att ignorera väljarna, upphäva parlamentarismen och sätta riksdagen schack matt.
För det första är minoritetsregeringar inget att vara rädd för. Det bör inte minst Mona Sahlin veta. Hon har suttit i flera. Med enstaka undantag har socialdemokraterna aldrig haft egen majoritet.
För det andra är Sverigedemokraterna inget att vara rädd för. Missnöjespartier lever högt på att samla missnöje från höger och vänster. Det räcker till torgmöten, inte mer. I riksdagen tvingas partier ta ställning, särskilt i högervänsterfrågor. Det knäckte Ny demokrati.
Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får en vågmästarroll, så är detta ett demokratiskt faktum. Någon anledning till panikåtgärder finns inte. Alliansregeringen kan lugnt sitta kvar och avvakta en förtroendeomröstning i kammaren. Låt Sverigedemokraterna välja vilket block de vill stödja, men förhandla inte med dem och anpassa inte politiken.
Det blir bökigt och föga trevligt, men de två alternativ som nämns är betydligt otrevligare.
Att bilda en blocköverskrivande majoritetsregering enbart för att neutralisera Sverigedemokraterna innebär, som statsvetaren Marie Demker påpekat, att etablissemanget bildar front mot antietablissemanget. Det vore att ge Sverigedemokraterna ett drömläge inför valet 2014.
Att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns skapar ingen stabil regeringsmakt. Låt oss säga att Mona Sahlin blir statsminister – med hjälp av Sverigedemokraterna. Dessa kan ju inte berövas sin rösträtt i riksdagen. Antag vidare att Sverigedemokraterna några månader senare väljer att stödja alliansens budget, vilket är helt realistiskt, och vi har en omedelbar regeringskris.
Både till vänster och höger har det föreslagits att denna komplikation skall undvikas genom att minoritetsblocket lovar att lägga ner sina röster i viktiga omröstningar. I praktiken innebär det att riksdagen skulle hemförlova sig under fyra år. Inte är väl Sverigedemokraterna värda ett dylikt undantagstillstånd?
Nej, då är det mycket bättre att respektera valresultatet, tillämpa parlamentarismen och låta eventuellt invalda sverigedemokrater springa sig trötta i riksdagsutskotten.
GP 28/11 -09