Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Regeringen gör allt den tidigare fördömt

Regeringen gör nu allt för att stoppa flyktingströmmen. Det är inte överraskande – och kanske inte ens ett svek.

Statsminister Stefan Löfven inledde med en nästan evighetslång monolog om allt Sverige gjort för att hjälpa och ta hand om människor i nöd. Han radade exempel på vilka ansträngningar som gjorts och illustrerade med ett räkneexempel: om alla länder välkomnat lika många i proportion till sin folkmängt, så hade det inneburit att 25 miljoner människor sökt asyl i EU i år.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det var lätt att förstå vart resonemanget skulle leda – till riktigt hårda tag.

Se också: TV: Batra välkomnar men är inte nöjd

Se också: TV: Romson om de svåra besluten

Intill stod vice statsminister Åsa Romson och kämpade med tårarna och försökte försvara förslag som för inte länge sedan var långt bortom anständighetens gräns för i stort sett vilket parti som helst.

Ni minns det: Miljöpartiet var i princip för helt öppna gränser och bara att använda ordet "volymer" om människor på flykt var helt tabu.

Nu är alltså budskapet från Sveriges statsminister att vi måste ha ned antalet asylsökande kraftigt.

Reaktionerna på sociala medier var inte oväntat splittrade. Statsministern var knappt färdig med listan på åtgärder innan KDU-ordföranden Sara Skyttedal utropade "Oj. De gör allt vi kräver" på twitter. En stund senare uttryckte Vänsterledaren Jonas Sjöstedt sin oro "Sverige var ett ljus i mörkret för många som tvingats fly, nu släcks det ljuset. Människor på flykt kommer att drabbas hårt". Så: vad var det egentligen som hände?

Såg vi regeringen böja sig för främlingsfientliga krafter? Eller såg vi en senfärdig ledare som till sist upptäckt verkligheten?

Eller är det – som så ofta – inte riktigt så enkelt?

Oavsett vilket håll man vill angripa regeringen från, är det svårt att hävda annat än att den – med stöd från en i stort sett enig opposition – stått upp för asylrätten och att Sverige ska vara en fristad för människor på flykt, medan andra europeiska länder vacklat.

Och det är trots allt en viss skillnad på till exempel en rörelse som tyckt att invandringen varit ett hot mot nationen sedan 1984 och en politik som säger stopp när människor tvingas sova utomhus i slutet av november.

Vi har tidigare berättat om en socialtjänst i "ständigt akutläge", myndigheter som Lex Sarah-anmäler sig själva och tältläger. Det är en situation man trots allt måste hålla i bakhuvudet när man försöker smälta att regeringen nu – rätt eller fel – gör allt den tidigare fördömt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.