Rasper: Är jag ett monster som vill döda alla män?

ANNONS
|

Iveckan har jag blivit kallad rasistisk och sexistisk av en regionfullmäktigeledamot i Västra Götalandsregionen.

I veckan har jag fått tweets och länkar skickade till mig som handlar om att det finns bevis för att kvinnor är mer priviligierade i Sverige och att män är mest utsatta i dagens samhälle. Anledning? Jag fick frågan "Vad behövs för att Göteborg ska bli en bättre stad?" Och svarade: "Är du en vit man med makt och inflytande, kolla snett bakom axeln på dig själv. Står det en person där som egentligen är lika kompetent som du men inte haft den gräddfil, som strukturer i dagens samhälle kan ha gett dig, ta ett steg tillbaka och släpp fram den kompetens som står och stampar i kulisserna."

ANNONS

I den verklighet jag lever i är insikten om maktstrukturers existens inte kontroversiell. Det är ett faktum det pratas om på arbetsplatser och inom politiken både av den före detta statsministern och den nuvarande. Men jag vet att det kan vara provocerande att höra att man tillhör en grupp som kan ha fördelar.Det stämmer heller aldrig på individuell nivå.Därför har jag i veckan fått ta emot statistik och argument för det inte finns maktstrukturer.

Det är fler män än kvinnor som sitter i fängelse och att det är vanligare att män än kvinnor tar livet av sig. Hur går det ihop med myten om mäns överläge? Just den statistiken ser jag som en konsekvens att vi lever i ett samhälle med strukturer, där även män är offer för snäva könsroller och ojämställdhet. Men det går inte att förklara för dem som vill bevisa att jag har fel. Vi står långt ifrån varandra, på varsin sida och skriker och gapet mellan oss är gigantiskt. På vägen fram till deras öron har mina ord transformerats till något annat. Kanske har jag blivit ett monster som vill döda alla män? Kanske vill jag skapa ett matriarkat genom en blodig revolution?

ANNONS

Jag lyfter blicken. Andas. Man måste göra det ibland. Gör det du också. Vi har en historia att förhålla oss till. Det är mindre än hundra år sedan som kvinnor först ansågs vara berättigade rösträtt i Sverige. Idag är samhället ett helt annat. Idag är Göteborgs högsta politiska företrädare en kvinna. Betyder det att det inte finns några fördomar kvar? Betyder det att kvinnor och män ges samma möjligheter och förutsättningar i livet?

Jag tror inte det. Jag vet att det håller på att bli bättre och är glad för det. Men är det klart nu? Lever vi ett jämställt samhälle där alla människor oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, religiös tillhörighet, eller funktionsnedsättning har samma möjligheter i livet? Jag tror inte det. Och därför måste vi ibland andas och prata om grupper i samhället. För att kunna se sammanhang, se vilka grupper som drabbas av vilka fördomar i vilka situationer och hur vi ska kunna göra något åt det.

ANNONS