Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rapport från bebisfabrik

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Barnmorskorna sliter sig sjuka. Men det påstås inte gå ut över vården.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Vi har fina medicinska resultat, sade Henrik Almgren, verksamhetschef för Kvinnosjukvården inom SU.

I så fall är det ett mirakel. Att döma av helgens uttalanden i GP från stressade barnmorskor finns en högst påtaglig risk för att även födande kvinnor och barn far illa. Och barnmorskor är en yrkesgrupp som inte brukar överdriva dramatiken, väl medvetna om att det kan bidra till ökad förlossningsrädsla.

Risk för såväl personal- som patienthälsa påtalades för övrigt redan i våras när barnmorskorna gjorde en anmälan till Arbetsmiljöverket om en ohållbar arbetssituation, en anmälan som ledde till hot om vite. Ändå har läget inte påtagligt förbättrats, enligt vårdförbundet.

Att en hårt pressad arbetssituation inte skulle påverka vårdens resultat låter inte det minsta trovärdigt.

Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, LÖF, ger årligen ett 20-tal barn ersättning för hjärnskador orsakade av bristande förlossningsvård. Skadorna kan ge livslång invaliditet och orsakar stort lidande för drabbade barn och deras familjer.

Därför initierades 2007 ett flerårigt, tvärprofessionellt nationellt projekt med målet att förbättra patientsäkerheten, och minska antalet undvikbara förlossningsrelaterade skador.

I början av projektet identifierades riskmoment, exempelvis att personalen reagerade för långsamt på en onormal kurva eller använde värkstimulerande dropp alltför oförsiktigt i syfte att påskynda förlossningsarbetet.

Redan för flera år sedan befarade forskare att stress och underbemanning inom förlossningsvården bidragit till ökat bruk av värkstimulerande dropp. Under Svenska barnmorskeförbundets konferens Reproduktiv hälsa förra året upprepade huvudtalaren, professor Soo Downe, dessa farhågor.

Stress och krav på snabbare flöden genom förlossningsavdelningen skulle med andra ord kunna leda till att de kloka riktlinjer som arbetats fram inom projektet ”Säker förlossningsvård” ställs åt sidan.

För tidig hemgång från BB har också diskuterats som ett växande patientsäkerhetsproblem. Men det är en åtgärd som verksamhetschefen nu föreslår för att lösa problemen inom kvinnosjukvården, trots att det kan leda till att sjukdomar hos de nyfödda upptäcks onödigt sent. I värsta fall alltför sent.

Det fanns en tid när förlossning i trygg, hemlik miljö var ett ideal. Tyvärr har vården inom SU gått i motsatt riktning. Nog är det dags för fler än barnmorskor att göra uppror!