Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rätt lärare på rätt plats

Det behövs olika kunskaper för att lotsa barn i småskoleåldern in i en värld av bokstäver och för att väcka intresse för litteratur hos hormonstinna tonåringar. Därför behövs en ny lärarutbildning.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Mer ämnesstudier, bättre kunskaper om hur man bedömer elever och kanske också lämplighetstester vid antagningen. I går lämnade utbildningsminister Jan Björklund (FP), äntligen över propositionen Bäst i klassen – en ny lärarutbildning, till riksdagen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Genomgående i regeringens förslag är strävan efter högre akademisk kvalitet. För att garantera att de som genomgår en lärarutbildning på en svensk högskola eller universitet får möjlighet att tillgodogöra sig ade- kvata kunskaper, kommer alla lärosäten hädanefter att behöva ansöka om examenstillstånd. Dessa tillstånd kommer dessutom att kunna begränsas till specifika inriktningar och ämnen eller ämnesområden.

Det är en bra och nödvändig nyordning. Det var bara häromåret som Högskoleverket ifrågasatte examensrätten på hela tio av landets 26 lärarutbildningar. Vid en granskning ännu några år tidigare, 2005, sade dåvarande högskolekanslern Sigbrit Franke att var fjärde examinerad lärare borde ha blivit underkänd. Lärarutbildningarna på flera håll i landet sades ha svag forskningsanknytning, examinationen av studenter var bristfällig och de examensarbeten som presenterades var av undermålig kvalitet.

Att författarna av dessa usla examensarbeten gavs rätten att undervisa i svenska skolor är bara att beklaga. Nu stundar förhoppningsvis bättre tider.

Ett steg bakåt, men samtidigt framåt är återgången till den differentierade lärarutbildning där man skiljer på vad man som lärare behöver kunna beroende på i vilken ålderskategori man skall vara verksam. En lärarexamen i dag blir till fyra olika, var och en med specifik inriktning. Dessa fyra är förskollärarexamen, grundlärarexamen (här innefattas både förskoleklass, klass 1-3, 4-6 och fritidshem ), ämneslärarexamen (för grundskolans årskurs 7-9 och gymnasieskolan ) och yrkeslärarexamen. I princip kommer lärarna att återigen bli knutna till olika ”stadier” till skillnad från i dag då samma utbildning (1-7- och 4-9-lärare) syftar till att ge kompetens för att både lära 7-åringar att skriva, och undervisa 13-åringar i svensk litteratur.

Det säger sig själv att det behövs olika kunskaper för att lotsa barn i småskoleåldern in i en värld av bokstäver och siffror och för att väcka intresse för geografi, historia och litteratur hos hormonstinna tonåringar. Därför är det en klok uppdelning som nu görs.

En annan positiv förändring är att det ”allmänna utbildningsområdet” som alla på lärarutbildningen i dag läser gemensamt, ersätts av en utbildningsvetenskaplig kärna på 60 poäng och en termin verksamhetsförlagd utbildning (praktik). I kärnan skall det ingå ämnen som betygsättning, ledarskap och konflikthantering.

Efter all kritik som riktats mot lärarutbildningen de senaste åren, såväl utifrån som från studenter som upplever att utbildningen inte hållit den kvalitet de förväntat sig, är det bra att det äntligen blir en förändring. Alla Sveriges elever, från de minsta förskolebarnen till de på komvux, förtjänar att möta lärare som vet hur man skapar engagemang och nyfikenhet och som vet hur man når fram till just deras åldersgrupp. Nu ser alliansregeringen med Jan Björklund i spetsen till att de får det.

$1