Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Pyspunka av Skavlans Åkesson-intervju

Fredrik Skavlan har fått mycket beröm för sin Åkesson-intervju. Men SD-sympatisörerna rasar mot SVT. Därmed har vi inte lärt oss någonting, skriver GP:s krönikör Johan Lindqvist.

Fredrik Skavlan ansträngde sig verkligen under intervjun med Jimmie Åkesson.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Redaktionen hade rustat honom med gedigen research och uppenbarligen hade man förberett sig med att tillsammans nöta och slipa frågorna.

Skavlan var stringent, saklig och hade till och med papper i knäet för att kunna vara helt korrekt. Ändå var det naturligtvis ett omöjligt uppdrag. Tittarnas förväntningar, förhoppningar och farhågor var alldeles för hårt uppskruvade för att programmet skulle kunna sluta på ett bra sätt.

Programmet sågat i förväg

Innan programmet ens hade visats sågades SVT av bland andra författaren Henrik Arnstad, komikern Özz Nûjen och operasångerskan Malena Ernman för att man lät den sjukskrivne SD-ledaren få plats i en avslappnad talkshow.

Nu blev det inte fullt så mysigt och efteråt berömde både Ernman och Arnstad programledare Skavlan för att ha ställt tuffa frågor. Andra, som Aftonbladets ledarskribent Fredrik Virtanen, menade att Skavlan borde ha gått betydligt hårdare fram.

Ja, Åkessons politiska meningsmotståndare hade nog hoppats på att han skulle komma sliten, med garden halvvägs nere. Att fasaden långsamt skulle krackelera och att Åkesson bortom allt tvivel till sist skulle avslöjas som såväl rasist och fascist. Det fanns en tyst önskan om att Jimmie Åkesson skulle gå sönder och att därmed Sverigedemokraternas ställning skulle raseras.

Jimmie Åkesson svettades och hade uppenbarligen svårt att förhålla sig till Fredrik Skavlans intervjuteknik att ställa enkla, grundläggande frågor som han dessutom lugnt och envist upprepade. Man skulle kunna säga att en något konfunderad Åkesson knäade, men han däckade inte.

Fredrik Skavlan fick alltså mycket beröm, men det beror också på vilka åsiktsflöden man följer. SD-sympatisörerna hade en helt annan bild av intervjun. Jag har haft en hel del mejlutbyten med SD-vänner och de brukar argumentera mer eller mindre aggressivt och ofta mästrande för att alla journalister är kommunister, SVT kallas för regelmässigt DDR-TV. Det finns en märklig offerkofta-attityd som ofta yttrar sig fantasier om att det skulle existera någon slags censur i media. Hjärnspöken, om ni frågar mig.

Givetvis rasade de mot Fredrik Skavlan. Det hade inte spelat någon vad han hade frågat Jimmie Åkesson. I princip är samtliga journalister ett rött skynke för de här människorna.

Får att få en mer rättvisande bild av reaktionerna på programmet bör man leta sig utanför sina vanliga flöden. Vilka de än är. Först då kan vi kanske börja prata med varandra på ett mer konstruktivt vis.

Allmänintresse eller underhållning?

SVT hävdar förstås allmänintresse för att man bjöd in Jimmie Åkesson till sitt största soffprogram. Dessvärre är allmänintresset inte sällan en omskrivning för underhållning och det man brukar kalla "bra tv".

Så kom vi någonstans med Jimmie Åkessons besök i Skavlan-studion? Lärde vi oss någonting? Fick vi en djupare förståelse för Åkessons personliga drivkrafter? Nej, jag tycker inte det. Det blev något av en pyspunka av alltihop och efteråt stod alla lika oförstående inför varandra som innan sändning.

Sakta vaggades vi in i fredagsmyset av en grånad Mark Knopfler och Sverige var lika trasigt som innan. Blev det då ens bra tv? Nej, jag tycker inte det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.