Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Tony Flygares fotbollskarriär gick inte riktigt som det var tänkt.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Psykologer ville sära på kompisarna

Zlatan Ibrahimovic och Tony Flygare var som tvillingar, Flygare något bättre på fotboll. Sedan ville psykologer sära på duon. Hur det gick sedan? Zlatan blev superstjärna och Flygare fick kämpa med ett spelmissbruk.

Tony Flygare och Zlatan Ibrahimovic träffades i Malmö i ung ålder. De var födda samma år, spelade på samma position och hade samma bakgrund.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Båda var bra på fotboll, men Flygare var den bättre.

"Jag sög åt mig kunskap för att bli minst lika bra", skriver Zlatan om Tony Flygare i sin bok.

Men det kom en tid när Zlatan Ibrahimovic till slut klev förbi Flygare.

– Han hade nått fram till sin idol, sin förebild och sin bästa barndomskompis. Han var där för att stanna, säger Tony Flygare, aktuell med boken "En gång var jag större än Zlatan", som han skrivit tillsammans med journalisten Daniel Nilsson Padilla.

Tronskiftets symbol har blivit den där straffen. Straffen mot Halmstad 1999 som en 18-årig Flygare valde att ta. Han missade och Malmö FF åkte sedan ur allsvenskan.

Då började det att hända saker.

– De (Malmö) bara tog bort mig, sakta men säkert. Jag var inte med på bänken nästa match, men Zlatan fick vara med. Jag kände bara en utfrysning, säger Flygare.

Duon Flygare/Ibrahimovic höll på att splittras. Det ville psykologerna som MFF kopplat in.

– De här två psykologerna ... vilka var de att skilja på oss? Jag glömmer aldrig när de sa till Zlatan att "vi märker att du och Tony inte är bra för varandra". Zlatan svarade "Ja, jag känner att vi inte är så bra för varandra, det kan vara jobbigt för andra runt omkring att ha oss tillsammans", säger Flygare som då blev förvånad.

– Jag tänkte: Zlatan, du har varit på mig hela tiden, umgåtts med mig. Jag har varit en förebild. Det är inte jag som har ringt dig, det är inte jag som har kommit till din gård. Du har jagat mig. Det var jag som tog Zlatan under mina "flygarevingar", ingen annan. Zlatan kom hem till mig på julafton. Varför gick han inte till psykologerna eller ledarna? Jag kanske låter lite bitter, men jag känner att folk har varit lite fräcka, helt enkelt. Det är många som är snabba att ta åt sig äran i dag, alla ledare och tränare.

Flygare upplevde att han blev lämnad. Ensam.

– Jag var en tonåring och vuxna människor i klubben vände mig ryggen. Tränare, ledare, lagkamrater... de började frysa ut mig, inte ens prata med mig.

Tony Flygares liv hamnade i en hiss som gick spikrakt nedåt. Den forne målsprutan började i stället göra målgester när tipskupongen satt.

– Jag kunde springa omkring och dra av mig tröjan. All den kärlek jag fått genom att göra mål, den kärleken trodde jag att jag kunde föra över till spelen.

Den 29 november 2009 satt Flygare hemma och såg Zlatan avgöra ett El Clásico-möte på Camp Nou i Barcelona. Då tänkte han på den gången när en 15-årig Zlatan hängde med familjen Flygare på en semester till Spanien, när de stod utanför Camp Nou och drömde.

Flygare ville berätta den historien om resan.

Men stoltheten kom i vägen.

– Vem fan är jag? Jag sitter hemma, nedbruten med spelmissbruk. Jag är en förlorare, tänkte Flygare då.

I dag tänker han annorlunda.

FAKTA: TONY FLYGARE

Ålder: 33.

Bor: Malmö.

Yrke: Elevassistent.

Likheter med Zlatan Ibrahimovic: Båda är födda 1981, båda uppvuxna i Malmö, båda anfallare, båda andra generationens invandrare från Balkanområdet.

Klubbar: Flagg, Balkan, Malmö FF, Luleå, Assyriska, Bunkeflo, Mabi, Husie, Prespa Birlik, BW90.

Aktuell: Har skrivit en självbiografi tillsammans med Daniel Nilsson-Padilla (Norstedts). (TT)

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.