Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Postiljonen.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Postiljonen är smäktande 80-talsnostalgi

Postiljonen är en av årets mest hyllade nykomlingar. Hemligheten bakom framgångarna? En del hiphop, en del folk och en del pop.

Den uttjänta klyschan om att det bara ”det bara sa klick” får lova att åka fram ännu en gång. När de tre medlemmarna i Postiljonen träffades första gången på musikskolan de gick på i Stockholm, hade de en låt färdig redan efter ett dygn. Trots att de kommer från lite olika musikaliska bakgrunder.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Joel har gjort lite hiphop innan, jag är mer åt pophållet och Mia har lite mer folk i bakgrunden. Vi hade nog ingen vision direkt, om vad vi ville göra. Det här bara växte fram på något vis, det var inget vi sa utan det bara blev så, säger Daniel Sjörs.

I kväll spelar dePustervik tillsammans med Iberia och Azure Blue som alla har kopplingar till varandra genom både skivbolag och till viss del ljudbild, som känns väldigt samtida och skandinavisk. Samtidigt är Postiljonen ett nostalgiskt band.

- Vi gillar ju 1980-talet och har tagit en del inspiration från den tiden. Det kan få vara lite schysst smäktande och skönt, säger Daniel Sjörs.

Första skivan kom tidigare i år, och har hyllats av många eniga röster. Vi ska dock inte vara säkra på att det är såhär Postiljonen kommer att låta i framtiden.

- Man måste utvecklas platta för platta, tänker vi. Den här plattan är ju en sfär, medan vi på nästa platta försöker hitta en ny slags sfär. Det är inte så kul när folk gör samma sak två gånger.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.