Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Porrförbud stoppar inte kvinnoförtrycket

"Porren är källan till festivalövergreppen”, skriver Zozan Inci, ordförande för Roks, 3 juli i Aftonbladet. Hon är precis som jag upprörd över de sexualbrott som uppdagats på festivaler de senaste åren. För varje nyhet om sexbrott ökar oron för vilken värld mina döttrar kommer växa upp i. Men till skillnad från Zozan Inci är porr inte det som skrämmer mig mest. Bilden som målas upp av porrmotståndarna är ofta att unga killar fyller alla sina lediga stunder med brutal våldtäktsporr, vilket inte stämmer överens med den verklighet jag sett under de år jag besökt skolor för att jobba mot sexuella trakasserier. Visserligen tittar både tjejer och killar på porr, men för den genomsnittlige tonåringen räcker det sannolikt med att få betrakta lite vanlig nakenhet ett par minuter för att syftet skall bli uppfyllt.

Några vetenskapliga studier som stödjer tesen att de senaste årens ökning av utsatthet för sexualbrott går att relatera till porr har inte heller presenterats. Däremot andas det viss moralpanik, ungefär som oron för video-våld och hårdrock på 80-talet. Nuförtiden är det knappast någon som på allvar tror att actionfilmer och musik får människor att begå våldsbrott i någon större utsträckning. På samma sätt har jag svårt att tänka mig att de som begår våldtäkter på grund av porrfilm är speciellt många.

Däremot är det intressant att reflektera kring kvinnosynen i de länder som faktiskt har förbjudit porr. I dag råder porrcensur i de flesta arabiska länder. I till exempel Saudiarabien och Iran, två av världens mest kvinnoförtryckande länder, är straffen hårda för den som blir påkommen med porr. Lägg därtill i ekvationen att utlandsfödda, enligt Brå, är kraftigt överrepresenterade när det gäller sexualbrott i Sverige. Eller att ”i de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige”, enligt polisens senaste rapport om sexualbrott. Under exempelvis festivalen We are Sthlm 2015 var alla identifierade misstänkta gärningsmän av utländsk härkomst. Troligen har många bakom denna statistik växt upp i länder med mer fördömande syn på porr än i Sverige.

Porrförbud gör inte samhällen mer jämställda, samtidigt som det självklart finns problem med en del porr. I Sverige har vi en liberal inställning till porr och givetvis medför det ett ansvar att prata med ungdomar om detta. Men de största bekymren avseende kvinnosyn har inte med porr att göra, utan med vilka värderingar unga killar får med sig hemifrån. Detta blir extra komplext när det gäller dem från länder präglade av kvinnoförtryck. Sådant måste vi också våga prata om, vilket tyvärr förefaller svårt för dem som ser porren som roten till allt ont.