Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Peter Hjörne: Hur skall vi ha råd?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den brittiske ambassadören Paul Johnstone höll ett intressant anförande i Göteborg i fredags. Han berättade bland annat om Storbritanniens syn på EU och de utmaningar som den Europeiska Unionen står inför. Ambassadören citerade sin premiärminister David Cameron, som pekat på en oroande obalans: Europa har sju procent av jordens befolkning, 25 procent av världens BNP men 50 procent av de sociala utgifterna. Den globala konkurrensen ökar och Europa kommer att förlora i relativ ekonomisk kraft och konkurrensförmåga. Det innebär att det kommer att bli allt svårare att försvara de europeiska välfärdsystemen när länder som har mindre offentlig sektor tar marknadsandelar. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta är ett problem också för ett land som Sverige. Visserligen har vi ökat utgifterna och därmed resurserna för vård, skola och omsorg sedan år 2000, trots skattesänkningar på över 200 miljarder kronor, men långsiktigt kommer det bli svårt att finansiera den ökade efterfrågan på välfärdstjänster. Dessutom är det rimligt och logiskt att anta att vi kommer att ställa högre kvalitetskrav på välfärdstjänsterna.

Sacos samhällpolitiske chef Robert Boije skrev i en debattartikel i DN att ”det är viktigt att väljarna inte förs bakom ljuset när det gäller finansieringsproblemet” av välfärdstjänsterna. Han menar att politikerna måste föra upp frågan på den politiska dagordningen och att det behövs ”en bred parlamentarisk förankring både av problembild och åtgärder.”

Enligt Boije går det inte att lösa de långsiktiga problemen ”via ett kontinuerligt höjt skatteuttag” eller genom fler arbetade timmar i ekonomin. ”Det kommer krävas försäkringslösningar för att klara inkomsttryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom om den offentligt finansierade verksamheten i vård, skola och omsorg ska kunna hålla tillräckligt hög kvalitet. Vi kommer också att behöva fundera på lösningar med större inslag av egenfinansiering av tjänster som ”toppar upp” skattefinansierade bastjänster”, skrev Robert Boije.

SNS Konjunkturråd är inne på samma spår i sin rapport ”Hur får vi råd med välfärden?”, som kom ut i förra veckan. SNS slår fast att ”välfärdsstaten har således den dubbla rollen att främja ekonomisk tillväxt och ge individuell trygghet och välfärd”. För att värna den skattefinansierade välfärdsmodellen behövs ”en palett av förändringar inom olika områden” menar Konjunkturrådet och kommer med några rekommendationer.

Bland annat menar man att det behövs bättre information om produktiviteten i offentligt finansierade tjänster. Dessutom bör utförarna av välfärdstjänsterna utmanas, ”som på en välfungerande marknad vad gäller kostnadseffektivitet, kvalitet och nyskapande.” SNS diskuterar också fristående men allmänna och obligatoriska försäkringar, klarare principer för egenavgifter utarbetade av stat, kommun och landsting och ett förlängt arbetsliv genom bland annat bättre arbetsmiljö för äldre.

Den senaste tiden har diskussionen om välfärden framför allt gällt huruvida vinst skall vara tillåten i välfärden men också om kvaliteten i sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Frågan om HUR vi skall finansiera välfärdstjänster av högsta kvalitet är emellertid minst lika viktig att diskutera. Och alla frågorna hör samman. Utan vinstmöjligheter i välfärden så kommer intresset från privata utförare att minska dramatiskt och valfriheten drabbas. Likaså försvinner den konkurrens som är så viktig för innovationskraft, effektivisering och metodutveckling, vilket i sin tur fördyrar och försämrar kvaliteten i välfärden. Därför är det utmärkt att såväl LO som Metall nu deklarerat att också de ser behovet av vinster i välfärden.

Debatten om välfärdssystemets metoder har haft det goda med sig att det blivit än tydligare att det finns en bred och djup enighet i Sverige om att värna vård, skola och omsorg av högsta kvalitet. Frågan är emellertid om det privata och offentliga räcker för att bevara och utveckla välfärdsystemet. Den ideella sektorn med allt sitt engagemang, sin goda vilja och all sin kraft borde vara en naturlig medspelare i arbetet för att öka, inte bara den mätbara kvaliteten, utan också den medmänsklighet och empati, som så väl behövs för att vi skall kunna vara både nöjda med och stolta över Välfärdssverige.