Nog är det märkligt att Vänsterpartiet skall bestämma över svensk välfärd och dessutom tillåtas lägga en våt filt över betydande sektorer på den svenska arbetsmarknaden?! Jonas Sjöstedt (V) gick till val med en huvudfråga: Förbjud vinst i välfärden. Vad han därmed också sa var: Förbjud valfrihet i välfärden - en tidlös paradparoll under socialistiska regimer av olika slag. Vinster och konkurrens är av ondo. Statlig kontroll, monopol, förbud och höga skatter är metoderna som omhuldas. Det har aldrig någonsin fungerat och det kommer inte fungera nu heller. Det vet svenska folket. Endast 5,7 procent av väljarna röstade på det socialistiska V i riksdagsvalet 2014. Det borde rimligen inte leda till stort inflytande men Jonas Sjöstedt lyckades i förhandlingarna med socialdemokraterna få till stånd en utredning om ett vinststopp. I veckan gjorde allianspartierna, med stöd från SD, ytterligare ett av sina många tillkännagivanden och krävde en annorlunda utredning om vinster i välfärden.
Direktiven i "Utredning om reglering av offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster" andas Vänsterpartiet men till utredare utsågs socialdemokraten Ilmar Reepalu. Kanske agerar socialdemokraterna efter den gamla devisen "Om du vill att inget skall ske - tillsätt en kommitté". Det vill säga utredningen var den eftergift regeringen tvangs göra för att säkra Vänsterpartiets stöd. Men resultaten av utredningen, som skall vara klar i november 2016, behöver inte gå Jonas Sjöstedts väg.
Visserligen sa civilminister Ardalan Shekarabi (S) i en intervju, när Reepalu utsågs, att huvudsyftet med utredningen är att se till att skattepengar inte hamnar som vinst i ägarnas fickor, men sedan uppehöll han sig mest vid kvalitets- och insynsfrågor:
– Det finns ideologiska skillnader, men jag tror också att det finns en bred enighet om att vi måste säkra kvalitén i välfärden. Medborgarna förväntar sig av oss politiker att vi tar tag i detta. Vi vill ha mångfald och valfrihet, men det förutsätter ju att vi kan säkerställa kvalitén, sa han.
Det tror jag att de flesta, med undantag för vänsterpartisterna, kan skriva under på.
Motståndarna till vinster i välfärden kopplar samman vinst och kvalitetsbrister, vilket är både ohederligt och felaktigt. Det finns kvalitetsproblem både i offentligt och privat drivna välfärdsföretag men det finns inga bevis för att privata välfärdsföretag skulle leverera sämre service. Snarare tvärtom och inte sällan till lägre kostnader.
I en debattartikel i Dagens Industri i förra veckan skrev Jonas Sjöstedt om "kapitalintressen", om att "berika sig på sjuka människor" och om riskkapitalister som "försvarar möjligheten att plocka vinstpengar ur välfärden". Det är gammal antikapitalistisk vänsterretorik som har föga med verkligheten att göra. Vänstern ogillar kapitalismen och marknadsekonomin och har liten förståelse för hur välstånd skapas. De tycks vara blinda för att det faktiskt är marknadsekonomin som lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom runt om i världen, inte socialistiska kommandoekonomier.
Så debatten är större än bara vinster i välfärden. Den handlar om spelvillkoren och framtiden för tjänstesektorn, om 170 000 arbetstillfällen i 12 000 privata vårdföretag och om hundratusentals elever och föräldrar i 4000 friskolor. Kommer det förslag om vinstförbud i företag som levererar till vården och omsorgen som ju också "berikar sig på sjuka människor".
Och än viktigare: vill vi tillbaka till ett Sverige med monopol inom välfärden, utan möjlighet att själv välja i skeden när man är som mest utsatt? Det vore ovärdigt välfärdslandet Sverige.
Tveklöst behöver vi kontrollera och säkra kvalitén och tryggheten i välfärden. Vi måste stävja excesser i vinsthemtagning. Vi behöver se över tillståndsgivning och överväga myndighetsprövning av ägare och ledningar. Men det finns många bättre sätt att göra det än att förbjuda vinster i välfärden!