Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Pale Honey | Pale Honey

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Pale Honey | Pale Honey

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Rock

Rock

Pale Honey

Pale Honey

(Bolero Recordings)

Att svenska akter hyllas utomlands är mer regel än undantag. Nästan så att det börjar kännas lite tjatigt. Men bara nästan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När Sunday Times lyfter fram Göteborgsduon Pale Honey (Tuva Lodmark, sång/gitarr och Nelly Daltrey, trummor) som Breaking act, när Stereogums recensent kärar ner sig fullständigt och musikmagasinet Clash jämför Göteborgsduon med Sleater-Kinney och PJ Harvey, då sitter man ändå där och knyter näven och tänker: yes, fan vad gôtt. Och vad rättvist.

För det är inga jämförelser gripna ur luften. Tuva Lodmark och Nelly Daltrey är imponerande samspelta, lagom arty och fyllda av så mycket attityd att de kan slå undan benen för vem som helst.

Ibland är musiken minimalistisk och avskalad inpå benen, ibland garagebrötig och frenetiskt pumpande, hela tiden understödd av Tuva Lodmarks skönt släpiga stämma.

Det finns många band med liknande sättning (Johnossi, Wye Oak och Death From Above 1979, även om Jesse Keeler spelar bas) och de har alla sina förtjänster, men inget av dem är i närheten av att kunna visa upp samma bredd i musiken som den här duon.

Om man skulle blanda White Stripes och Black Keys på det här sättet borde resultatet såklart bli grått. Det blir det inte. Det blir Pale Honey.