Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ordningsvakter och hårdare tag ökar inte tryggheten

Liberalernas förslag om trygghetsvakter i utsatta områden är ingen bra idé. Vi behöver i stället fler vuxna utan uniform som arbetar med ungdomar i dessa områden, skriver Teysir Subhi (FI).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 21 februari ska kommunfullmäktige besluta kring Liberalernas förslag om att införa trygghetsvakter i Göteborg, det vill säga kommunala ordningsvakter som patrullerar på allmän plats. Som lärare i Biskopsgården så vet jag att det finns mycket bättre sätt att arbeta förebyggande mot våld och kriminalitet. Vi behöver fler som arbetar med ungdomar utan uniform, och utan att späda på ett “vi och dem”-tänk.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Goda resultat kan nås av trygghetsvärdar, utan det våldskapital som uniformerade ordningsvakter representerar.

Liberalernas gruppledare Helene Odenjung ligger bakom motionen och menar att dessa kommunala vakter ska vara en tillfällig åtgärd i väntan på att vi får fler poliser. Men inget sägs om på vilket sätt detta skulle genomföras, hur vakternas arbete skulle se ut samt vilka vakterna skulle vara.

De flesta nämnder vill avslå förslaget med hänvisning till olika otydligheter, och då de ser bättre resultat med andra insatser än uniformerade ordningsvakter. Flera påpekar hur goda resultat kan nås av trygghetsvärdar, utan det våldskapital som uniformerade ordningsvakter representerar.

Efter projektets slut hade mina elevers fientliga inställning mot uniformsbärande personal ändrats radikalt.

Att Göteborgs stad har haft problem med gängkriminalitet och våld bland unga män är ingen nyhet. Mycket av våldet har förknippats med unga som har upplevt ett samhälleligt utanförskap och som utvecklat ett så kallat uniformshat. Projektet Människan bakom uniformen (MBU) skapades efter de omfattande ungdomsrelaterade händelserna med stenkastning, bilbränder och våld mot uniformsbärande tjänstepersoner i flera stadsdelar i Göteborg under hösten 2009. Syftet med projektet är att skapa möten mellan polis, räddningstjänst och ungdomar i framförallt utanförskapsområden.

Som lärare i ett utanförskapsområde så deltog jag i detta projekt med mina högstadieelever. Ett flertal av mina elever hade någon gång kastat sten mot en polisbil, ambulans eller brandbil och majoriteten kände någon som hade gjort det. Efter projektets slut hade mina elevers fientliga inställning mot uniformsbärande personal ändrats radikalt. Men projektet ger också personalen i uniformsyrken en möjlighet att möta “killen bakom kepsen” så som projektet själv beskriver det.

Genom att arbeta förebyggande mot segregation och utanförskap motverkar vi våldet – inte genom hårdare tag och stigmatisering.

Resultatet av det arbetet som MBU gör talar sitt tydliga språk. Feministiskt initiativ vet att det är genom att arbeta förebyggande mot segregation och utanförskap som vi motverkar våldet och inte genom hårdare tag och stigmatisering. Att låta kommunala betalda ordningsvakter från privata företag med otydliga uppdrag patrullera i redan stigmatiserade områden där många ungdomar upplever att uniformsbärande personal är deras fiender är inte en bra idé, utan riskerar att endast förstora de motsättningar som redan finns.

Lägg till detta att vi har ett flertal gånger fått ta del av filminspelningar där barn och vuxna råkar ut för tvivelaktiga ingripanden av vakter som arbetar för privata vaktbolag. Barnen i Kista galleria, den gravida kvinnan på tunnelbanan och deltagarna på Ortens poet. Exemplen är många, och visar på hur ordningsvakter med bristfällig utbildning inte är en hållbar lösning för trygghet.

Fler ordningsvakter är en farlig “quick fix” som riskerar att bli en permanent åtgärd. I vissa lägen kan det öka motsättningar och öka otryggheten.

I stället bör vi stötta och uppmuntra liknande initiativ som MBU, samtidigt som vi ställer högre krav på likabehandling i utbildningen för ordningsvakter. Detta är inte bara för att skydda poliser och räddningstjänst från att råka illa ut när de är i tjänst men även för att skydda människor i stigmatiserade områden från att drabbas av övervåld.

Fler ordningsvakter är en farlig “quick fix” som riskerar att bli en permanent åtgärd. I vissa lägen kan det öka motsättningar och öka otryggheten. Vill vi se ökad trygghet så ska vi istället arbeta för att minska misstron mellan vissa unga och de som ska upprätthålla ordning. Det är ett långsiktigt arbete som kräver tilltro, men som ger effekter som stannar kvar även efter att vakten har försvunnit.

Teysir Subhi (Fi)

ledamot i kommunfullmäktige och lärare i Biskopsgården