Oemotståndligt gripande

ANNONS
|

Home not Home är ett konstnärligt samarbete inom det europeiska året för interkulturell dialog 2008. Smaka på det! Mer politiskt korrekt kan väl inte interkulturalitetsnormen flagga. På Pustervik var det följdriktig premiär på Mot väggen, ett stycke samtidshistoria där en ung turkisk kvinna kräver sin rätt till eget liv och kärlekens frihet.

Men inte bara vi som tycker att det som är politiskt korrekt nog kan vara helt okej har anledning att intressera oss för det här projektet som drivs av bland andra Riksteatern, Intercult och Re: Orient. Eller de som är nyfikna på hur den begåvade regissören Dritëro Kasapi handskas med denna teaterversion av den prisade tysk-turkiska filmen med samma namn. Nej, tilltalet är större än så: Kärleken besegrar inte allt, kulturer konstruerar våra liv, kvinnor kan, våld dödar och ensamheten känner inga gränser. Någon som rycker på axlarna?

ANNONS

Mot väggen är en inte helt dramaturgiskt klockren Romeo och Julia-story för vår tid. Men efter en litet stolpig början blir föreställningen oemotståndligt gripande i Elmira Arikans starka utspel och Peter Perskis uppgivna drömmar.

Elmira Arikan är en skådespelerska med alldeles ovanliga resurser. Det framgick i våras när hon spelade i Regionteater Västs Allt blir bättre. Nu driver hon en hel föreställning med sitt lika nyansrika som kraftfulla spel. Hennes jakt på ett hem blir en resa genom alla känslor. Hon hanterar dem förunderligt varsamt. Så ung. Så musikaliskt, lyhört och explosivt.

Peter Perskis sceniska återhållsamhet skapar den balans som spelet behöver. Också de andra rollerna är välbesatta och får gott om spelplats.

Nästa anhalt på den här europeiska resan är Vara. Sen blir det 23 stopp till. Slutstation för Riksteaterns kärlekshistoria är Istanbul i december. Var det nån som pratade om lata kulturarbetare?

ANNONS