Tiderna förändras. När Henriks pappa var liten och bodde här om somrarna på 50-talet fanns det bara två bofasta och man fick ta roddbåt över från Stenungsund.
– Många välbärgade göteborgsfamiljer hade sina sommarhus här och när min pappa och faster sommarjobbade som lantbrevbärare sköttes affärerna via köksingången eller så kom husan ut till grinden, berättar Henrik Ahlstrand.
I dag bor runt 250 personer på ön, de flesta permanentboende. Nya hus har adderats jämte societetsvillorna och i den förr så kallade EPA-dalen är idag sportstugorna rejält påbyggda.
Henrik Ahlstrand och Susanna Schlehaider hade egentligen inga planer på att flytta hit när de för fyra år sedan började kika på något barnvänligare än den trea på Prästgårdsängen i Örgryte som de bodde i.
– Vi bodde på sjunde våningen och det var ett stort projekt bara att ta sig ut till lekplatsen. Jag jobbade då i Trollhättan och började kika lite på vad som fanns i trakterna där, men som göteborgare kändes det aldrig helt rätt. Vi visste inte riktigt vad vi ville. Vi resonerade att en villa i till exempel Skår, där jag är uppvuxen, kanske vore något för oss, säger Susanna.
En tur till Husknuten fick dem däremot på andra tankar. Där klev de in i sitt drömhus.
– Ja, varför inte bygga själv? Henriks farfar köpte på 40-talet flera tomter på Stenungsön och en fanns fortfarande tillgänglig för nybyggnation.
– Det fanns nog alltid någonstans i bakhuvudet att det vore fint att bo här men det var inte läge tidigare. I mitten av 90-talet hävdes byggstoppet på ön men det var först efter färdiga utbildningar och när barnen kom som vi kände att vi skulle satsa på ett hus på ön. Pendlingsmässigt ligger Stenungsön bra till och Henriks familj finns på nära håll.
Att välja ett nyckelfärdigt hus var något de var helt ense om att lägga pengar på.
– Vi har sett så många exempel på dem som väljer att göra allt eller en del av jobbet själva och aldrig får tid eller ork att bli färdiga. Jag ville ha ett hus där det bara var att gå in i och slå på ljuset, säger Susanna bestämt.
– Vi ville bygga som visningshuset med en kombination av puts och liggande träfasad. Men enligt detaljplanen får man endast bygga med träfasad och nu i efterhand känns det faktiskt som det smälter in bättre.
För att få igenom bygglovet fick övervåningen ritas om och en takkupa tas bort men i stort känner de ändå att det 165 kvadratmeter stora LB-huset väl motsvarar deras förväntningar.
De öser lovord över sitt rödvita rymliga kök. Köket husets hjärta är öppet upp till nock med stora takfönster som ger fint ljusinsläpp. Det intar en central plats i huset, med gott om förvaring, stor matplats och en rejäl köksö för en drink innan maten. Med den öppna planlösningen har man kontakt mellan entré, övervåning och vardagsrum.
– Köket är riktigt härligt tycker jag, det har så fin rymd. Jag tänker ofta att jag ska gå och sätta mig i soffan i vardagsrummet, men jag blir bara kvar i köket. Här har vi också två dörrar ut mot altanen som gör att det sommartid känns som att man är både inne och ute samtidigt, berättar Henrik.
Rött är en genomgående kulör i huset redan från den röda ytterdörren, till delar av köket och till den röda skänken från Montana i vardagsrumsdelen. Susanna håller med:
– Jag gillar verkligen rött och det känns som vår färg, jag tror att det finns något rött i varje rum och det skapar en fin pendang med den röda möbeln i vardagsrummet och ut mot den röda ytterdörren. Jag tror till och med det finns de på ön som pratar om oss som dem med den röda dörren.
Inredningen är rätt stram men känns ändå varm. Paret drar sig inte för att blanda nytt och gammalt och sätter gärna ett 1700-talsskåp ovanför en vit Kartellstol av Philippe Starck.
– Vi köper inte mycket inredning, egentligen är jag inte så mycket för att pynta och inreda, men några få kvalitetsmöbler har vi köpt. Annars är det mycket vi fått eller ärvt. Inredningen har växt fram, det är inget som vi haft en gjuten plan för. Men jag har hämtat en del inspiration från mina föräldrar som jag tycker är fenomenala på att blanda antika och moderna möbler i sitt hem, säger Susanna.
Att flytta från centrala Göteborg ut på ön har varit en process, tycker Susanna. Men idag känner hon ändå att fördelarna med att bo så här överväger nackdelarna. Att ungarna kan gå ut och in som de vill och att med enbart fem minuters promenad ta sig till havet är underbart.
Man kan egentligen inte bo bättre, konstaterar hon. Å andra sidan hade en liten övernattningslägenhet i stan på vintern kanske inte varit helt fel …
Tomten är på cirka 2000 kvadrat och inkluderar både en rejäl altan och en gräsmatta där Henrik har planterat en hel del udda buskar och träd som han tycker är kul. I stort sett har det mesta blivit som de tänkt sig med nybygget.
– Alla fastigheter på Stenungsön tillhör en samfällighet och vi har fin granngemenskap. Det känns som att man har koll på de flesta som bor på ön och vi känner oss hemma här nu. I framtiden drömmer vi om en gäststuga med en go frukostplats.
– Läshörna för mig, fyller Susanna i. – Kanske en trädkoja i flera våningar, en badtunna och eventuellt en bastu, säger Henrik.
Möjligheterna och drömmarna är många för nybyggarna på Stenungsön helt enkelt.
Tänk noga på hur ni placerar huset på tomten! Fundera över väderstreck, årstider och så vidare. Eftersom man är oftast hemma på kvällarna så lade vi huset så att man får mest sol då.
Tänk funktion! Vi vill att man skall utnyttja rummen och valde därför en matplats där man äter både till vardags och fest.
Tänk förvaring! Moderna hus har ofta inte så mycket förvaring och vi lade till en klädkammare på övervåningen. Att ha en trädgård kräver många verktyg och redskap som till exempel gräsklippare och annat. Vi har nu byggt ett garage där detta får plats, annars hade det inte funkat.
Henrik Ahlstrand, 42 år elektroingenjör på Volvo. Susanna Schlehaider, 41 år, skolbibliotekarie på Tjörn. Dorothea, 7 år och Cornelia 4 år.
