Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Henrik Zetterberg: Zetterberg: Pendling till nattklubb

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

En rekryteringsfirma bjöd nyligen in mig till ett möte med Karolinskas sjukhusdirektör och representanter för Karolinska Institutet och personalavdelningen. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att åka dit. Sedan briserade Macchiarini-skandalen, som är utförligt beskriven i Bosse Lindquists SVT-dokumentär Experimenten och eftertänksamt kommenterad av Bo Risberg i Läkartidningen. Visst kan man råka felrekrytera, men skandalen i detta fall handlar inte bara om Macchiarini utan minst lika mycket om hur ledningarna på Karolinska Universitetssjukhuset och Institutet har hanterat ärendet. Jag tar upp detta på rekryteringsmötet, vilket förvånar sjukhusdirektören (det förvånar nästan mig själv också; kanske inte det allra smidigaste sättet att inleda denna typ av möten). Han beskriver med pekfingret i luften en uppåtgående trendlinje över Karolinskas stolta historia och utveckling och avslutar gesten med att förklara för mig, att det som har hänt är ett tillfälligt hack i denna linje, som man inte bör bli nedslagen av. Jag avanmäler snabbt mitt intresse hos rekryteringsfirman.

Varför händer det att ledare, som har gjort bort sig bortom all räddning, envisas med att sitta kvar? (I skrivande stund meddelar Karolinska Institutets rektor sin avgång, men det borde han ha gjort långt tidigare och det finns fler som borde gå.) Kan det bero på avsaknad av formell utbildning i ämnet Reträttvägar? Jag får hela tiden e-postmeddelanden om olika ledarskapsutbildningar. Exempel på kurser är Ledare men inte chef, Leda utan att ledas och Fem nivåer av agilt ledarskap (jag har kollat upp den sistnämnda och den har inte med hundsporten att göra, även om det verkar finnas beröringspunkter). Alla utspelar sig i naturskön herrgårdsmiljö och handlar om hur man kan utveckla sig som ledare. Ingen handlar om hur man avvecklar sig (Dags att gå, en 2-dagars kurs i effektiv exit på Lökebergs Konferenshotell; denna kurs finns helt enkelt inte).

I avsaknad av formell utbildning i ämnet tänker jag så här: Livet är kort och det finns så fantastiskt många andra livsstilar och karriärvägar att pröva. En skandal kan bli en språngbräda ut mot ett helt nytt liv! Jag pratar med min hustru om detta. Om jag gör bort mig i mitt yrke bortom all räddning, tänker jag be om ursäkt, flytta ut på landet, söka in till den lokala biodlarföreningen (om de nu vill ha mig som medlem; detta beror förstås på vad slags skandal man har ställt till med), börja röka pipa och skaffa en pickup, hönor och Göran Sonnevis samlade verk. Detta sammanfaller inte helt med min hustrus planer. Om hon gör bort sig i sitt yrke bortom all räddning tänker hon gå under jorden som nattklubbssångerska i Hamburg. Exakt hur vi skall få ihop detta återstår att se. Någon form av veckopendling får det nog bli.