Platsen är inte vald av en slump. För den som vill skada så många som möjligt med en skenande lastbil så är Drottninggatan i Stockholm ett naturligt och fruktansvärt val. En normal eftermiddag sprudlar gatan av liv. Här trängs turisterna med tiggarna, gatumusikanterna med ungdomarna som för första gången utforskar staden på egen hand och affärsmännen med de shoppingsugna. Strax efter klockan tre i dag fanns bara poliser, sjukvårdare och några kroppar under orangea filtar. För stockholmarna är platsen runt Åhléns också så mycket mer än bara en plats med mycket folk. Det är där man ses om man ska träffa någon i city. Säger någon att vi ses vid Åhléns så vet alla exakt var man menar. Ett tiotal meter därifrån stod i dag en kraschad lastbil och brann. Dagens dåd är inget annat än en attack mot Stockholms hjärta.
Jag har själv under min uppväxt i Stockholm många gånger stått just där och väntat. På åttiotalet som barn var jag förväntansfull inför museibesök med mina mor- eller farföräldrar. På nittiotalet som tonåring mötte jag upp mina vänner innan vi drog vidare för en fika eller för att hitta den senaste brittpop-skivan. På 00-talet som vuxen har jag väntat på min familj.
När jag skriver detta vet jag inget om vilka motiv gärningsmannen eller gärningsmännen har haft. Inte heller vilka det är som har utfört attacken. Mycket tyder dock på att det är ett dåd vars syfte är att skrämmas. En attack mot vårt öppna samhälle för att få oss svenskar att bli otrygga och sluta lita på varandra.
Trösten i den här tragiska händelsen är att de enda som kan stoppa attentatsmännen från att lyckas är du och jag – alla vi som bor i Sverige i dag. Givetvis måste det nu få finnas tid till att samlas med familjer och vänner för att bearbeta det som har hänt och sörja de som gått bort. Sedan måste vi återigen ut på gatorna och visa att vi inte låter oss skrämmas av de mörka krafter som vill splittra oss. Tillsammans ska vi fortsätta att leva och umgås i våra städer och fortsätta att ses vid Åhléns.
