14-åriga Elena tassar omkring i ruinerna av familjens trevåningshus.
– Det här kylskåpet brukade vara fullt av god mat. Och här uppe på vinden hade vi alla saker vi sparat från när vi var små.
Hon går ut på balkongen med försiktiga steg eftersom räcket är borta. Badtofflorna krasar mot glasskärvorna som täcker varenda kvadratmeter. Hon pekar ut skogen som brukade locka friluftsintresserade människor från hela landet men där träden nu sticker upp som förvridna stumpar. Några gator nedanför huset ligger havet.
– Det brukade vara väldigt vackert här med fin utsikt över skogen. Nu ser allting mest ut som en brottsplats, säger Elena.
Släktens hus är förstörda
Huset ligger i samhället Roviai på ön Evia utanför Aten. Här är Elena uppvuxen med sina föräldrar och storasystern Sofia. Bostaden intill tillhör deras mosters familj och ett mindre hus mitt på gården ägs av mormor och morfar. Nu finns bara ytterväggarna kvar och släktingarna hör till den växande skara greker som blivit hemlösa på grund av skogsbränderna på Evia.
Hittills har syskonen klarat sig på chips, potatis och spaghetti som de får från en välgörenhetsorganisation. Maten lagar de på en gasdriven kokplatta i trädgården och om nätterna sover de hos andra släktingar.
Det har gått en dryg vecka sedan deras mobiltelefoner plingade till av ett meddelande om att de skulle lämna sin hemby så fort som möjligt. Då tog systrarna med sig sina morföräldrar och familjens hund till en grannby medan föräldrarna valde att stanna kvar. De höll kontakten hela tiden men föräldrarna stannade ända tills bränderna slickade grannens ytterdörr. Deras pappa försökte stoppa elden med slangar och vattentunnor men till slut behövde även han ge upp.
– Då var det nästan för sent. Bildäcken hade börjat smälta och bildörren gick först inte att låsa upp. Mamma var rädd att de skulle dö ifrån oss, säger Sofia.
När de kom tillbaka till husen kände de knappt igen sig. I trädgården låg tio döda hönor och under terrassen gömde sig två skräckslagna getter. Pappans traktor och maskiner var sönderbrända och alla saker som de sparat från sin barndom var förkolnade.
Många hjälper brandmännen
Nu har brandmän och lokala volontärer lyckats släcka branden som drabbade deras samhälle men det brinner fortfarande på flera ställen på Evia, Greklands näst största som ligger strax utanför Aten. Enligt räddningstjänsten har omkring 900 brandmän från olika länder arbetat med att släcka bränderna de senaste dagarna. De har fått stor hjälp av lokalbor utan erfarenhet, som ingenjören Stelios Kavousanakis:
– Jag hade aldrig hållit i en brandslang förut men en brandman visade mig hur man gör. Vi fick låna en liten brandbil och var säkert 60 personer som arbetade hela natten för att elden inte skulle sprida sig över bilvägen och ner mot bebyggelsen.
Vad tänkte du när du stod där?
– Just då tänkte jag bara på att rädda min familj och alla hus. Kroppen pumpade av adrenalin så jag blev varken hungrig eller trött. När jag kom hem grät jag tio minuter men sedan kändes det okej.
Andra väljer mer stillsamma sätt att engagera sig. I den lilla hamnstaden Edipsos på Evia finns åtminstone tre välgörenhetsorganisationer som delar ut alltifrån kakor till blöjor och sällskapsspel. Flera hotell erbjuder gratis husrum åt de drabbade och en restaurang låter alla som förlorat sina hem äta gratis. Varje timme kommer en färja med nya personer som vill hjälpa till.
– Jag kommer för att hjälpa mina föräldrar att säkra vårt sommarhus, som att städa bort torrt gräs. Mina föräldrar är okej men det är skräckinjagande att se alla bilder och videor från andra delar av ön, säger Nikoles Asproulis.
”Många har det svårt”
Det är fortfarande oklart hur stora skadorna som bränderna har orsakat är. Roviai är en av de mest drabbade samhällena på Evia och när systrarna Elena och Sofia återvände till sin hemby fem dagar efter branden kände de knappt igen sitt kvarter. Flera av deras grannar har förlorat allting de äger och systrarna är särskilt oroliga för alla bönder som förlorat sina djur och odlingar.
– Många har det svårt och hemskt just nu. Ibland vaknar jag och känner mig hoppfull och tänker att vi ska bygga upp huset igen. Andra dagar orkar jag inte tänka så positivt, säger Sofia.
Familjen vet inte riktigt vad de ska göra nu. De försöker fokusera på att alla familjemedlemmar och grannar överlevde branden och inte tänka så mycket på allting som gått förlorat. Elena säger:
– Vi försöker bara överleva och orka. Jag hoppas att allting ska bli som vanligt igen och att det här bara ska bli ett dåligt minne.
LÄS MER:Konstantinas man räddade hela kvarteret från branden
