Han fick sex månaders fängelse för en dikt

Burmas väg mot demokrati är skakig. Fem år efter att förhandscensuren av medier avskaffades i den forna diktaturen, och drygt ett år efter att demokratirörelsen med Aung San Suu Kyi i spetsen tog över makten, ökar åter antalet människor som fängslas för sina yttranden.

– Lagen måste ändras. Den är vag, orättvis och skrämmer människor till tystnad, säger aktivisten Maung Saungkha när GP träffar honom på ett kafé på Pansodan-gatan, den förra huvudstaden Rangoons kulturella hjärta med boklådor och konstgallerier.

Reglerar vad som sägs och skrivs på nätet

Han pratar om Burmas telekommunikationslag från 2013, som reglerar det som sägs och skrivs på nätet. Precis som i tryckta medier förbjuds bland annat hot och förtal, men eftersom vem som helst kan anmäla inlägg utan att själv vara berörd, är det lättare att bli åtalad.

I likhet med grannlandet Thailands majestätsbrottslag – som kan ge långa fängelsestraff för förolämpningar av kungahuset – saknas dessutom definitioner av brotten i lagtexten.

– Det skapar ett godtycke. Vad som helst kan tolkas som ett brott, säger Maung Saungkha, som själv tillbringat sex månader bakom lås och bom för ett inlägg på Facebook.

Ironiskt nog infördes lagen för att underlätta för utländska telekombolag att komma in på den burmesiska marknaden. Burmeserna må ha fått fler och bättre operatörer att välja mellan, men den yttrandefrihet som erövrats sedan 2011 kringskars effektivt.

Leder kampanj för att ändra lagen

Nu leder Maung Saungkha en kampanj för att ändra lagen. Främst siktar de in sig på att avskaffa skrivningen om förtal – en anklagelse som ökat kraftigt på senare tid.

Det handlar om journalister som rapporterat om oegentligheter, politiker som kritiserat motståndare och privatpersoner som delat satiriska bilder. Minsta kritik – hur befogad den än är – riskerar att leda till åtal.

– Det spelar ingen roll om det som påstås är sant. Det räcker med att någon tycker sig framstå i dålig dager för att dra till med förtalskortet, säger Maung Saungkha.

I extremfallen har det lett till en upp- och nedvänd värld, där den som ertappas med oegentligheter och känner sig kränkt av uppmärksamheten kan hota sin avslöjare med åtal.

En teckning av satirikern Okka Kyaw Win illustrerar situationen: En tjuv med en säck pengar på ryggen ertappas av ett levande "f" – som en symbol för Facebook – med kameran i högsta hugg. Men innan någon bild hinner tas och laddas upp, skrämmer tjuven vettet ur f:et genom att ropa namnet på den omtvistade lagparagrafen.

Och verkligheten överträffar dikten. När hatpredikanten och nationalistmunken Wirathu i våras offentligt tackade den som mördat muslimen Ko Ni – regeringspartiet NLD:s juridiska rådgivare som sköts till döds utanför flygplatsen i Rangoon – bestämde sig journalisten Swe Win för att höra vad andra munkar tyckte om det.

Anmäldes för förtal

Domen var hård. Bland annat menade flera ledande munkar att Wirathu agerat brottsligt och i strid med buddhismens principer. Journalisten Swe Win rapporterade detta i ett inlägg på Facebook – och anmäldes för att ha förtalat Wirathu.

Under den förra, militärstödda regeringen var det främst militären som använde sig av lagen. Till exempel dömdes satirikern Sandi Tun till fängelse för en bild på Facebook där hon jämförde färgen på överbefälhavarens uniform med Suu Kyis gröna dräkt.

Men även NLD-politiker har använt sig av lagen – bland annat genom att polisanmäla en chefredaktör och en ledarskribent som kommit med beskyllningar om korruption. Maung Saungkha hade hoppats att demokratikämparna skulle bemöta kritik annorlunda.

– Men de är tydligen lika känsliga som militären, säger han och suckar.

Även människorättsorganisationen Human rights watch har uttryckt besvikelse över att lagen fortfarande används. I ett öppet brev i maj krävde de att den avskaffas helt eller åtminstone skrivs om så att yttrandefriheten skyddas.

Regeringen har tagit till sig av kritiken och arbetar sedan i vintras för att se över lagen. Det säger NLD:s talesperson Nyan Win när GP träffar honom på partiets högkvarter i Rangoon.

– Vi har alltid sagt att den inte hör hemma i en demokrati, så den ska ändras, säger Nyan Win.

Varför dröjer det i så fall? Ni har majoritet i parlamentet och borde kunna ändra den med en enkel omröstning.

– Det är inte så enkelt. Vi måste hitta ett lagförslag som skyddar mot hat, hot och förtal på nätet utan att kränka yttrandefriheten. Vi vill inte förhasta oss, som den förra regeringen gjorde, säger Nyan Win.

Det argumentet ger Min Zin inte mycket för. Han driver en tankesmedja och analyserar burmesisk politik, bland annat för den amerikanska tidskriften Foreign Policy.

– Det är inte raketforskning att ändra en lag. De hade kunnat göra det för länge sedan, om det hade funnits en politisk vilja, säger Min Zin på telefon till GP.

Om inte annat så hade regeringen kunnat utfärda riktlinjer om att lagen inte ska användas medan översynen pågår, menar Min Zin, men så har inte heller gjorts.

– Jag tror helt enkelt att många politiker tycker det är bekvämt att ha den här lagen till hands, säger Min Zin.

Lagen har också kritiserats för att den åtalade måste sitta fängslad under hela rättsprocessen. När Maung Saungkha fick sin dom på sex månaders fängelse hade han redan suttit inspärrad längre än så, och släpptes omedelbart.

Dömdes för dikt

Inlägget han dömdes för var en dikt som antydde att han hade förra presidentens porträtt tatuerat mellan benen. Själv menar han att den skulle läsas som allmän kritik av diktaturer, och inte alls handlade om presidenten. Men även om så varit fallet, hur skulle det kunna handla om förtal?

– Jag påstår ju inte ens något om honom, utan bara om mig själv, säger Maung Saungkha.

Sedan dess är han försiktig med vad han skriver på Facebook.

– Ibland skriver jag saker och raderar dem utan att publicera. Ibland publicerar jag saker som bara jag själv kan se. Jag känner mig bakbunden av den här självcensuren, säger Maung Saungkha.

Martin Spaak