Politiska partier har en förmåga att se på ett partiledarbyte lite som ett barn ser fram emot julafton: innan man är där går det att önska sig lite vad som helst. På önskelistan står i allmänhet att partiet ska få en nytändning, massor av positiv medieexponering samt forma en ny (alternativt hitta tillbaka till en gammal) politik som lockar väljare.
Dessvärre är det inte lika enkelt att hitta en person som infriar alla förväntningar som det är att ta på sig tomtemask och lämna över paket till storögda knattar.
Parti i svårt läge
I Centerpartiets fall är det som att de egentligen ville ha alla tre kandidaters bästa egenskaper: Daniel Bäckströms erfarenhet och förankring i partiet och på landsbygden, Elisabeth Thand Ringqvists handlingskraft – och Muharrem Demiroks vinnande sätt.
Och det på goda grunder. Partiet är i ett svårt läge, där det finns en intern kritik mot toppstyrning och att landsbygden glömts bort, en oklarhet om var i det politiska landskapet partiet hör hemma och ett raskt svikande väljarstöd.
Nu har valet alltså fallit på Muharrem Demirok. Han har visserligen fått en del medietid, men den har inte handlat om att han är en trevlig kille eller gett honom chansen att sälja in partiet. Snarare har frågan om man verkligen kan bli partiledare när man har en historik av att skalla folk skymt allt annat.
Bevärande omständigheter
Man kan resonera på många sätt kring hans två misshandelsdomar, där den senaste är från 1999 då Demirok var 23 år. Straffet är avtjänat sedan länge och i vanliga fall tycker nog de flesta att gamla försyndelser inte ska hänga över en människa för evigt.
En besvärande omständighet i det här fallet är dock att han inte var öppen med sin bakgrund från början. Det har öppnat för spekulationer på temat ”det verkar otroligt att någon lyckas bli dömd vid samtliga tillfällen han gjort något brottsligt”, tankar som till exempel luftats av Linda Jerneck på ledarplats i Expressen.
Alltså hänger frågorna kvar i luften. Har han verkligen berättat allt? Eller finns det mer? Det är inte precis den start en ny partiledare behöver.
Ett annat potentiellt bekymmer är att Muharrem Demirok har högst begränsad erfarenhet av rikspolitik. Han sitter visserligen sedan länge i partistyrelsen och verkställande utskottet. Men i den politiska vardagen har han i huvudsak varit verksam som kommunpolitiker i Linköping. Inget fel i det – men rikspolitik och partiledarskap är någonting annat.
Saknar landsbygdsbakgrund
Till det kommer att ett av Centerpartiets stora sår just nu handlar om att man tappade kraftigt på landsbygden i senaste valet. Det här har skakat om partiets identitet i grunden. Hur ska man få landsbygdsväljarna att hitta tillbaka? Ja, det är en av de största frågorna det här partiet brottas med just nu – och att svaret skulle vara att sätta in en person uppväxt i en Stockholmsförort, och som byggt sin politiska karriär i en av landets största städer, som partiledare framstår som en smula tveksamt.
Med allt detta sagt. Få partiledare känns helt självklara redan från start. Det är sällan någon uppfyller hela önskelistan. Samtidigt är det svårt att skaka av sig känslan att valet av Muharrem Demirok framstår som ett högriskprojekt.
