Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vår tillit till Facebook har fått sig en törn

Veckans kollektiva vrål över Facebook och att de har data om oss (som hamnat i orätta händer) är både lite förvånande och bekant.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det var samma vrål som hördes när det framkom hur ovarsamt Transportstyrelsen hanterat sin hemliga data eller som när Edward Snowden avslöjade den amerikanska statens övervakning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Och precis som båda dessa händelser glömdes bort efter någon månad, kommer vi också glömma Facebookskandalen. För vem orkar bry sig? Vi orkar inte ens läsa igenom avtalen när vi registrerar oss på en ny sajt! Men just nu rasar vi. Som att det är första gången vi hör att Facebook kartlägger och analyserar oss. Det är just det de säljer till företag: annonser till exakt rätt personer. Facebook är öppna med hur de analyserar dig. På facebook.com/ads/preferences kan du själv se hur Facebook begripit dig: Vad du tros rösta på, är intresserad av och vilka annonser du uppskattat.

Men ja, det som hände med Cambridge analytica var fel och skandalöst. Dels av forskaren som missbrukade Facebooks förtroende och indirekt lät Trump köpa sig psykologiska analyser av 50 miljoner amerikaner. Också av Facebook, som inte hade bättre koll på hur deras data användes.

Men det skandalen kan hjälpa oss med är en avdramatisering av den kundanalys Facebook gör. Den försöker nästan alla företag göra. Det är till exempel ingen slump att allt fler tidningar erbjuder inloggning på sina sajter, på så sätt vet tidningen vem du är och kan skräddarsy din upplevelse. De flesta har till och med en rad tredjepartsleverantörer som hjälper till - inklusive Facebooks, en installerad ”Facebookpixel” hjälper till att identifiera vem besökaren är. Och livsmedelsföretag som Ica analyserar mönster i dina köp så att rätt rabattkuponger kan skickas hem till dig. I USA blev det en stor skandal för några år sedan då butikskedjan Target med hjälp av 25 inköp kunde kartlägga om en kvinna var gravid och när hon skulle föda. I ett av fallen ledde det till särskilt raseri, när en pappa på grund av de hemskickade reklambladen fick reda på hans tonårsdotters graviditet.

Men som koncept är väl sådan analys rätt odramatisk? Vi älskar ju de skräddarsydda annonserna? Ändå skräms vi.

Den kris Facebook nu hamnat i handlar delvis om denna rädsla. Att det är läskigt att inse hur mycket företag vet om oss.

Target löste det genom att börja spela dumma. I sina annonsblad skapade de en illusion av slump. Kvinnan som de förstått snart skulle föda fick inte bara blöjor i sitt annonsblad, utan också gräsklippare, öl och herrparfym. På så sätt kamouflerades det ”läskiga” och säljeffekten blev densamma.

För det är ju egentligen vad vi vill ha. Vi vill inte förstå avtalen vi godkänner, eller varför en sajt fungerar.

Vi vill bara kunna använda tjänsten och lita på att den är schysst.

Den tilliten har fått sig en törn hos Facebook just nu. Även om den imorgon antagligen är glömd. Då fortsätter vi dela vår data och älskar de smarta annonserna som dyker upp.

Så länge vi inte behöver tänka på varför.