Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Undantag att Emma får hjälp på bussen

Emma Karlsson och sambon Mikael Modig utsätter sig för stora risker varje gång de ska åka buss. Trots att det är förarnas skyldighet att hjälpa dem på och av sker det sällan.

Enligt Västtrafiks information till rullstolsburna ska de få hjälp av förarna att rulla på och av samt spänna fast sig för att kunna åka säkert. Men i verkligheten fälls bussens ramp sällan ned. 
– Det går väl an för Mikael som har långa armar och är stark men jag får kämpa för att komma ombord speciellt om föraren inte kört in till kanten ordentligt, säger Emma. 
Men det var inte länge sedan Mikael ramlade omkull och blev liggande vid Domkyrkan i Göteborg. 
– Jag gick upp på bakhjulen och skulle precis hoppa ut och så kommer en person och sniker förbi precis utanför bussen så jag tvärbromsade och föll framåt. 

När GP följer med paret på en kort tur fälls ingen ramp ut. Däremot kommer föraren för att hjälpa Emma som har svårt att ta sig ombord. När de ska av ber han en medpassagerare att fälla ned den manuella rampen med hjälp av ett verktyg.
Alice Roman är presskommunikatör på Västtrafik. Hon beklagar Emma och Mikaels upplevelser.
– Föraren ska alltid vara var kunderna behjälpliga. Det ingår i deras arbetsuppgifter och går före tidtabellen. Jag vill verkligen poängtera att kollektivtrafiken är till för alla, säger hon.

Ronny Sunesson som är ordförande för sektionen trafik på fackförbundet Kommunal i Göteborg reagerar kraftigt på parets berättelse när GP:s reporter delger den. Men han vittnar samtidigt om busschaufförernas stressiga vardag. 
– Jag kör själv buss. Vi förare lever under tidspress. Men vi får aldrig låta människor bli lidande. Vi kan inte utestänga en grupp från kollektivtrafiken. Då får man hjälpa till och bli sen och reglera det i efterhand. 
Han anser att det måste bli tydligare för förarna vilka regler som gäller. 

På Västtrafiks bussar finns endast en plats som är utformad för rullstolsburna och inte sällan nekas Emma och Mikael att åka tillsammans. Förklaringen som förarna ger är att Västtrafik följer en branschstandard som säger att man av säkerhetsskäl enbart bör tillåta en rullstol ombord på bussar. I Halmstad däremot finns det två platser för rullstolar. Något Hallandstrafiken har haft på sina stadsbussar sedan 2002. 

Västtrafik har enligt Alice Roman hittills bara krävt en rullstolsplats på bussarna i sina upphandlingar.
– Vi arbetar ständigt med att förbättra kollektivtrafiken och tar med oss frågan om tillgänglighet i framtida upphandlingar, säger hon.
Efter att Mikael och Emma själva fått besked från Västtrafiks kundservice inför en resa att det går bra i mån av plats att åka båda med samma buss tar GP kontakt med Västtrafiks presstjänst igen. Då får vi beskedet att det går bra att åka två om den ena personen kan lämna sin rullstol och sätta sig på ett vanligt säte. Även då ska föraren hjälpa till.
– Det har jag aldrig hört. Då blir jag lite smått sur för de kommer med så många olika bud. Det är lustigt. 

Både Emma och Mikael har ryggmärgsbråck och har även rätt till färdtjänst men det blir mer än dubbelt så dyrt och tar oftast längre tid.
– Väntetiderna är långa, och de är ofta försenade. Det är svårt att passa en tid. Men det klart att det hade varit att föredra att komma från dörr till dörr och slippa rulla, säger Mikael Modig.