Mona och Torbjörn Malmqvist köpte den dräktiga kon så sent som för tre veckor sedan. När den skulle kalva häromdagen höll de som vanligt uppsyn över kon lite då och då. I nio fall av tio klarar kor av att föda fram sina kalvar utan hjälp.
- Men jag förstod att det var något fel. Jag försökte hjälpa till, som vanligt och drog i benen. Men den kom ändå inte ut, berättar Mona Malmqvist.
Efter en stund ringde hon båda grannarna och bad om hjälp. Torbjörn var upptagen på deras andra ställe.
- Vi kände först bara att det var ett jättestort huvud. Det var så brett. Efteråt förstod vi att det var det ena huvudet som var i vägen.
Gick inte att få ut
De lade kättingar runt frambenen, som kommit fram och drog sedan. Men kalven kom ändå inte ut.
- Vi provade med att dra med gemensamma krafter. Det gick inte heller. Till sist slog vi en snara runt ena huvudet och när jag drog i kroppen samtidigt fick vi ut den. Kon går i ladugården nu och mår helt utmärkt. Det är fantastiskt, fortsätter Mona och funderar:
- Kalven levde, tyvärr, det kändes inte alls bra. Att det bara kan hända. Den hade två mular, tre öron och fyra ögon. Jag såg att alla ögonen och båda tungorna rörde sig.
Ungefär var tusende kalv har någon form av missbildning. Det är viktigt att de rapporteras för att aveln ska kunna fortsätta utvecklas.
- Det är några stycken kalvar per år som föds med missbildningar. Det här är lite speciellt, att den överlevde, förklarar René Båge, docent i djurens fruktsamhet vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
- Inrapporteringen är viktig eftersom de flesta fall beror på ärftliga faktorer. En del avelstjurar bär på egenskaper som kan nedärvas. Får man reda på att en tjur har anlag för en missbildning vill man förstås stoppa aveln.
Stort lidande för djuren
I Sverige förs månadsstatistik på avelstjurar, just för att ha kontroll på avvikelser.
- Ett problem är uppenbarligen förlossningsproblem. Det kan bli ett stort djurlidande, säger hon.
Mona och Torbjörn Malmqvist stöttar kraven på rapportering:
- Först visste vi inte riktigt vilken tjur det var som var pappan, men nu har vi koll. Vi vill inte ha tio sådana här om året, och inte kon heller.
Förr i tiden var sådana här missbildningar skambelagda och det var inte ovanligt att man på gårdarna höll tyst om det, bland annat på grund av att man kopplade missbildningarna till spökerier och trolldom.
Mona Malmquist skrattar åt spökteorin.
- Fast vi har ju vårt eget spöke på övervåningen, och det är ju bara kul med lite bus i tillvaron.
Kalven med två huvuden kommer att erbjudas till forskning eller utbildningssyfte.
