Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/9

Tre systrar blev två när Jenny, 40, fick dödlig dos utskriven

När Jenny Åhman skulle skrivas ut från Skaraborgs sjukhus efter ett självmordsförsök, fick hon ett recept på 100 sömntabletter. Två dagar senare var Jenny död. GP har pratat med åtta andra personer som fått stora mängder tabletter utskrivna efter vård inom VG-regionen.

Text: Sandra Molliver

En novembermorgon hittar Lindha sin storasyster Jenny livlös i soffan. Bredvid Jenny ligger tomma medicinkartor och ett avskedsbrev. Det Lindha inte kan förstå är hur systern kunde ha så mycket tabletter hemma. Hon har ju nyss kommit hem från psyk.

– När de skrev ut henne, skulle hon hämta ut sina piller och själv lämna in dem på öppenvården. Sen skulle öppenvården portionera ut hennes tabletter, men hon gick aldrig dit. Den läkare som skrev ut tabletterna måste ju vara skyldig till ett brott, tänker man. Jag har försökt kolla upp det, och så vi anmälde det till IVO, säger Lindha Jonsson.

GP träffar henne och Carola Kjellén på gården utanför Lidköping. Hit ut till lugnet kom Jenny ofta när hon behövde vila upp sig.

– Hon var min bästa kompis, vi var jämt ihop. Alltid glad, åtminstone utåt. Hon bodde hos mig i flera omgångar och var världens bästa moster till mina barn. De saknar henne jättemycket. Caspian, han är sju nu, men han är jätterädd att han ska glömma henne, säger Lindha.

LÄS ÄVEN: Läkarens mediciner dödade Jesper, 21 – så blir beslutet

Fallet är avslutat

Jenny tog livet av sig dagarna efter att hon skrivits ut från psykiatrin i november 2015. Hon hade då legat inne i fyra veckor efter ett självmordsförsök med tabletter. Läkaren på Skaraborgs sjukhus skickade med Jenny ett recept på 100 sömntabletter vid utskrivningen. Tillsammans med 100 kapslar antidepressiva som Jenny hämtade ut samtidigt, orsakade sömntabletterna hennes död enligt obduktionsrapporten.

Ett och ett halvt år efter dödsfallet har nu Inspektionen för vård och omsorgs (IVO:s) utredning dumpit ner hos systrarna. Ett flertal brister konstateras, men själva tabletterna nämns inte i IVO:s beslut och läkaren som skrev ut dem vill inte kommentera fallet.

– Det är så mycket som gått fel när man läser sjukhusets egen utredning. Men just det här med tabletterna blir man verkligen inte klok på, säger Carola Kjellén.

Exempel på de brister som tas upp i Skaraborgs sjukhus egen händelseanalys är pressad verksamhet och att utskrivningssamtalet med Jenny hölls en hel vecka innan hon skrevs ut – inte samband i utskrivningen. Även dålig kommunikation mellan slutenvård och öppenvård tas upp. Om de 100 sömntabletterna står ingenting där heller.

LÄS ÄVEN: Akutpersonal till blivande pappan: "Ät bajs”

Ville bli frisk

Trots en uppslitande separation, trots ångest och trots vetskapen om att hon diagnostiserats med bipolär sjukdom, såg det ut att kunna ordna sig för Jenny när man läser hennes journaler och privata dagbok från månaden innan självmordet. Hon känner hopp. Hon har en ny lägenhet i Lidköping. Hon har körkort och bil, kärleksfulla syskon och den älskade hunden Rambo att komma tillbaka till. Men hon har även kvar självmordstankarna.

– Vi läste utskrivningssamtalet och läkaren kan inte ens ha trott att det skulle gå bra. Hon sa: "Jag vet precis vad jag ska göra, även om jag inte kommer att göra det nu", berättar Carola Kjellén.

– Det ska inte vara lika lätt att ta livet av sig som att gå till apoteket. Men det var det för Jenny, säger Carola.

Blivit bättre, hävdar sjukhuset

När Jenny inte dök upp för att lämna in sin mediciner till öppenvården, reagerade ingen. Men enligt Malin Nilsson, verksamhetschef på Skaraborgs sjukhus, har kontakten mellan slutenvård och öppenvård förbättrats avsevärt.

– Det har varit ett antal händelseanalyser som visar att vi har fallerat i övergången mellan heldygnsvård och öppenvård och då har vi skapat nya rutiner utifrån det. Läggs en patient in, ska öppenvårdens personal vara med från början så att det inte blir ett glapp mellan heldygnsvård och öppenvård när patienten sen skrivs ut, säger hon.

Just vad gäller medicin, kunde någon ha följt med Jenny när hon hämtade ut den. Det är åtminstone ett av alternativen som sjukhuset numera betonar.

– Är det risk för att patienter inte fullföljer det man kommit överens om, får medicinen inte hämtas ut utan att personal är med, säger Malin Nilsson

Har kommit gemensamma riktlinjer

Lise-Lotte Risö Berglind är chef för regionalt kunskapscentrum för psykisk hälsa i Västa Götaland. Hon var med och utvecklade de gemensamma riktlinjer som Västra Götalandsregionen numera har för hur självmordsbenägenhet ska utredas och behandlas. Det är riktlinjer som kom på plats knappt ett år efter Jenny Åhmans död. En del av det som står i dem hade kunnat hjälpa Jenny – som att anhöriga bör involveras. Trots Jennys nära relation till systrarna, kontaktades de inte i samband med Jennys utskrivning. I riktlinjerna nämns även att tillgången till medicin bör ses över för självmordsbenägna personer.

– Man brukar inte förse patienter med recept och låta dem hämta ut medicinen själva på det sätt som du beskriver. När man skriver ut någon ska man skicka med tillräckligt med medicin för att de ska klara sig tills nästa gång de träffar någon i vården. Behövs medicin i en vecka, delar man ut det i ett kuvert på vårdavdelningen. Från öppenvårdens sida kan man antingen rekvirera läkemedel till mottagningen och dela till patienten, eller följa med patienten till apoteket. Ibland kan det här med att hämta ut göras av en anhörig, säger Lise-Lotte Risö Berglind.

Sker fortfarande

Har riktlinjerna hjälpt? Via forum och Facebookgrupper för psykisk ohälsa, får GP kontakt med 13 personer som vårdats för självmordsförsök i VG-regionen efter det att riktlinjerna kom. Ingen av patienterna har vårdats just vid Skaraborgs sjukhus, men däremot vid andra psykiatrienheter som förväntas följa riktlinjen i Västra Götaland om att se över självmordsbenägna patienters tillgång till medicin. Åtta av de personer som GP pratat med skickades sedan hem med antingen nya eller kvarstående gamla recept på allt från flera veckors till flera månaders förbrukning av starka sömnmedel, smärtstillande eller lugnande medicin. Samtliga tre medicintyper används vid självmord.

– Det är klart att man inte borde få så mycket medicin på en gång. Men man vill ju vara säker på att man får medicinen, så det är inget man påpekar för läkaren. Det är nog mest nu som man inser hur illa det hade kunnat gå, säger en 36-årig kvinna som skrevs ut i februari 2017 från ett av regionens största sjukhus.

Läkemedels– och narkotikaförgiftningar är den vanligaste dödsorsaken vid självmord. I fjol tog 21 procent av dem som begick självmord livet av sig på det sättet. Trots det, är det enligt Lise-Lotte Risö Berglind inte aktuellt att VG-regionen kontrollerar hur väl läkare följer riktlinjen om att se över tillgången till läkemedel för självmordsbenägna patienter.

– Dels är riktlinjerna ganska nya. Sen är det upp till varje verksamhetschef att följa upp, även om vi mot slutet av året ska följa upp en del andra saker som tas upp i riktlinjerna, säger hon.

På suicidprevention i Väst känner man till problemet med självmordsbenägna patienter som får stora mängder medicin utskrivet.

– Vi känner igen det, men har ingen statistik på det. Tyvärr är det en väldigt komplex fråga att bedöma om någon är självmordsbenägen eller inte. Det handlar mycket om hur personen känner här och nu, säger Else-Marie Törnberg, verksamhetschef vid suicidprevention i Väst.

Att måendet kan skifta mycket från en stund till en annan gör det svårt att förutse hur en patient kommer må när de kommer hem efter en sjukhusvistelse. Men det innebär även att åtgärder får stor effekt om de minskar möjligheten att begå självmord i stunden.

– Det gör jättestor skillnad att minska möjligheterna för en person att begå självmord. Gör man en viss plats mer otillgänglig eller ser till att det som krävs för en viss metod inte finns där, så har forskning visat att patienten i 70 procent av fallen inte väljer en annan plats eller metod. Man byter inte. I stället dalar självmordstankarna. Impulsen att ta sitt liv är kort och episodisk, men viljan att leva är hög och konstant, säger Else-Marie Törnberg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.