Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Per Myrhill blickar framåt även om livet ofta känns tufft. "De här fem åren har jag fått lära känna mig själv på nytt." säger han. Bild: Lisa Henricson

Tecknar serier för att klara av smärtorna

Trots svåra smärtor efter en hjärnblödning lyckades Per Myrhill teckna sin historia i serieromanen Aneurysmdimma. Och redan nu planerar han en uppföljare. – Att teckna är en del av rehabiliteringen, det gör att jag kan bearbeta svåra saker, säger han.

Per Myrhill ställer in första intervjutillfället, han har drabbats av smärtgenombrott och kan knappt prata. Det tar flera dagar att återhämta sig men en vecka senare sitter vi i köket i radhuset i Floda. Per Myrhill berättar ännu en gång om natten i december för snart fem år sedan. Om hur han somnat i soffan och när hans fru Josefine hittade honom på morgonen var han förvirrad och hade kräkts på sig själv. Per åkte ambulans till Östra sjukhuset där läkarna kunde konstatera att han drabbats av hjärnblödning. Han opererades i huvudet och läkarna lyckades stoppa blödningen. Därefter låg Per nedsövd i två veckor innan han vaknade. Han minns inte mycket från första tiden på sjukhuset, men idén om en bok föddes redan då.
– Jag var väldigt förvirrad, hade hallucinationer och var fysisk helt utmattad. Men även när jag var som snurrigast visste jag att det skulle bli något. Jag föredrar att göra självbiografiska serier så det kändes självklart.

Men vägen fram till den färdiga boken, som släpptes i början av hösten, har varit en lång kamp. I samband med operationen fick Per en svårbehandlad nervskada som gör att han har smärtor konstant. När det är som värst beskriver han det som att bli slagen med en tung sten i huvudet i takt med pulsslagen. Sedan han kom hem från sjukhuset dagen innan julafton 2012 har Per varit sjukskriven på heltid. Men att teckna serier har hjälpt honom att orka gå vidare.
– Jag klarar inte av stressiga miljöer och att gå till mataffären kan slå ut mig i två dagar. Så att sitta och stirra på ett vitt papper passar mig bra, det är ganska skönt.
Per jobbade tidigare som it-specialist inom fordonsindustrin, men han har alltid haft tecknandet som ett stort intresse. Redan i början av 1990-talet gav han ut seriefanzin och totalt har han gjort cirka 30 seriemagasin. Men efter hjärnblödningen var det som att börja om från noll.
– När jag skulle teckna första bilden kändes det som att jag aldrig hade tecknat i hela mitt liv, jag kunde inte rent tekniskt. Så det har tagit några år att hitta tillbaka.

I Aneurysmdimma beskriver Per utlämnande sina upplevelser under tiden på sjukhuset. Han säger att han funderade en hel på om han skulle ha med vissa delar, som exempelvis när han hallucinerar om att han blir våldtagen av seriemördaren Son of Sam.
– Ska man göra självbiografiska serier så fungerar det inte att försköna saker. Och jag tror att det jag tycker är mest smärtsamt är det som är mest intressant för andra att läsa för andra. 
Pers bok har väckt stor uppmärksamhet och han har mötts av mycket positiva reaktioner. Tanken med serieromanen var inte bara att bearbeta de egna händelserna. Per ville också beskriva familjens kamp.
– Det som led mest var min fru och barnen. Utan Josefine hade jag inte överlevt och det här var ett sätt att visa vad de fått gå igenom.

Förutom kampen mot smärtorna har familjen dessutom fört en strid mot sjukvården. Per är kritisk mot eftervården och anser att han ofta fallit mellan stolarna. Han kämpar också för att få göra en licensansökan om att få en viss typ av medicinsk cannabis, men hittills utan resultat. När han nu planerar en uppföljare till Aneurysmdimma är det frågor han vill belysa.
– Jag tycker att det är många som inte tar sitt ansvar. Men jag har tur som har Josefine vid min sida och jag kommer aldrig att ge upp.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.