Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Tar med familjen på cykeltur runt Vättern

På fredag kväll går första start för cirka 20 000 cyklister i Vättern runt. Tore Gilbertsson kör de 30 milen för 40:e gången och med sig på färden har han dottern Lena och barnbarnet Emil.

– Egentligen är det här ett stolleprov. En del ifrågasätter nog den mentala statusen, men samtidigt fungerar Vättern runt som en morot, säger 78-årige Tore Gilbertsson från Anneberg i norra Kungsbacka.
Han började cykla som 35-åring till jobbet på polisstationen i Mölndal. Två mil enkel resa, fem dagar i veckan. I samma veva fick han astma men upptäckte ganska snart att han inte behövde medicinera under och efter ett pass när han fick andas in syrerik luft. 

Tore Gilbertsson cyklar året om, 7–10 mil per tillfälle, och kombinerar vinterträningen med spinning. Inför avfärden till Motala har han i år 200 cykelmil i bagaget, men antalet mil inte är det viktigaste, anser han.
– Allt sitter i huvudet. Det gäller att bestämma sig för att klara av det. Tiden spelar inte så stor roll för den kan variera beroende på vädret. Det är alltid lätt ner till Jönköping, men det är sen det börjar. Det är efter Hjo, när man cyklat i 17 mil, som det blir allvar. Då får man se en mil i taget framför sig.

Han gjorde sitt första Vättern runt 1975. På fredag ställer han sig på startlinjen för att genomföra sitt 40:e lopp. Ett år missade han att anmäla sig och en gång bröt han.
– Jag tror det var 1982. Det ösregnade och vid starten sprack mina regnbyxor. Vi var två som skulle cykla ihop men vi bröt ganska snabbt.
Vilket är ditt bästa minne?
– När det har varit fint väder. Förra året var det helt underbart. Lugnt väder och lugnt på vägarna och jag cyklade tillsammans med min dotter Lena.

Även i år ska de kampera ihop i utförs- och nedförsbackarna längs den avlånga sjön.
– Det är väldigt roligt att ha det här tillsammans. Även om vi bor på olika platser så pratar vi mycket om cykling, säger Lena Gilbertsson Thylén, Orustbo som gör sin andra start, trots att hon laddat upp med fotfraktur, axelvärk och hälseneproblem under våren.
Lenas son, Emil Hammargren kommer också att cykla. Han gjorde sitt premiärlopp ihop med morfar Tore för två år sedan.
– Jag var rätt nervös när jag kom till starten i Motala. Men när jag mötte morfar där kände jag att var i trygga händer. Han var kolugn och fick mig på bättre tankar. När jag kom i mål, tänkte jag "aldrig mer", men i år har jag fått med mig min fru, min halvbror och ett par kompisar från vårt företag.

För Tore Gilbertsson kan det 40:e loppet också bli hans sista.
– Många gånger har jag sagt efteråt att "det här var sista gången", men nu har jag bestämt mig och sagt det redan innan.
Men han lämnar ändå en liten öppning för en fortsättning.
– Om ingen övertalar mig förstås.