Dan Stenvalls dröm om att bygga upp Sveriges största djurpark var ingen lätt resa.
– Det var myndigheternas främsta uppgift att djävlas med mig, säger han när GP träffar honom på marken han äger i Bohus.
När Dan Stenvall var i 20-årsåldern köpte han elva hektar mark strax ovanför idrottsanläggningen Jennylund för att bygga upp Stendals djurpark. Han hade alltid varit intresserad av djur och hade sett spännande djur från hela världen på cirkus och ville ha sådana i sin park.
Marken han köpte bestod av tallskog men han röjde och sökte bygglov från kommunen, som då inte hette Ale, utan Nödinge. Men den sa nej.
– Då visste jag inte att det fanns en lag som sa att man fick bygga ekonomibyggnader utan tillstånd på mark som är jordbruksmark, säger Dan Stenvall.
Eftersom han inte fick bygga ekonomibyggnader så köpte han utrangerade bussar av Göteborgs spårvägar.
– De hade tagit ur motorn och gubbarna körde hit dem på lastbilar. Jag ställde upp dem här och drog el och så fick de bli djurhus. Här bodde apor och papegojor på vintern. Kommunen blev rasande.
Han säger att han sedan bråkade med kommunen och Veterinärstyrelsen om minsta lilla grej i åratal. Polisen kom till och med och stängde djurparken. Då sökte han upp Kungliga veterinärstyrelsen i Stockholm och satte sig ner att vänta på beslutande tjänsteman. Men där fick han beskedet "vi har ingenting att diskutera med dig". Men han gav sig inte och fick igenom att bygga en ett aphus och en björnbur. "Men kom inte och klaga sen", fick han med sig hem till Göteborg.
– Men jag klagade inte, säger Dan och skrattar.
Från 1965 och ungefär sex år framåt hade han bland annat björnar, vargar, chimpanser, babianer, jakar, åsnor och getter i djurparken. Som mest hade han 25 000 besökare per år.
– Det var mycket skolbarn som kom hit. Jag tog en krona i inträde för barnen och två kronor för de vuxna. Men det var ett himla gnäll. Folk ville inte betala för att få se djuren. De ville nog att kommunen skulle betala men det var bara att glömma.
Drömmen om djurparken fick ett slut när parken inte längre bär sig ekonomiskt. Samtidigt hade Borås djurpark öppnat och gjorde det allt svårare för Dan Stenvall. För att undvika konkurs sålde han virke och grus för att på så sätt kunna behålla marken.
– Men jag var seriös, jag hade den största djurparken då om man jämför med Borås och Skansen. Men Nödinge kommun drev på för att få bort min privata djurpark.
Det är inte så mycket kvar som vittnar om att det varit djurpark på platsen. Man kan se rester av björnhägnet och björnarnas byggnader. Betongmurar i marken avslöjar var varghägnet var. Dan Stenvall är fortfarande där varje dag eftersom Highland cattlekor och getter betar på markerna. Men innerst inne drömmer han fortfarande om en djurpark.
– Jag köper trisslotter ibland och hoppas på den stora vinsten, säger han och ler.
