Likt ett hundkäx, fast betydligt större, har jättelokan erövrat en plats i den svenska faunan, särskilt i Syd- och Mellansverige. Den har inga naturliga fiender, är tålig, skuggar och därmed även dödar annan växtlighet då jättelokan kan bli både två och tre meter hög, med en meter breda blad.
– Den är väldigt svårbekämpad och ett utsatt område måste bevakas i flera år efter en utrotning för att växten inte ska få nytt liv, säger Solveig Gunnarsson, landskapsingenjör vid tekniska förvaltningen.
Dessutom innehåller jättelokans växtsaft ämnen som är irriterande mot huden och som i kombination med solbestrålning kan leda till hudirritation och sår.
– Därför vill vi i första hand bekämpa den maskinellt, men tyvärr fungerar inte det i våtmarker där den främst växer, säger Solveig Gunnarsson.
För att hindra en större spridning har Kungsbacka kommun nu fått bidrag på 100 000 kronor från länsstyrelsen för inventering och bekämpning. Därutöver bidrar kommunen med cirka 160 000 kronor för att arbetet ska vara avklarat med rapportering om två och ett halvt år.
– Om vi ska få bukt med problemet så ska vi åtgärda det nu, annars riskerar vi att den sprider sig till fler platser, säger kommunekologen Anders Lundh.
–I dag har vi ett bra utgångsläge i jämförelse med exempelvis Falkenberg där man kan hitta hundratals jättelokor i våtmarkerna kring Suseån, säger Solveig Gunnarsson.
De gigantiska växterna sprider sig främst i områden i anslutning till olika vattendrag. I Västra Götaland finns jättelokan i stort sett i samtliga kommuner, där Göteborg, Skövde och även Stenungsund uppger att de tvingas lägga en hel del kraft på bekämpning.
I Kungsbacka har åtta platser konstaterats där växten blommar under sommaren. Kungsbacka kommun önskar nu ta emot rapporter om ytterligare lokala förekomster via kommunens hemsida.
Fakta: Jättelokan
- En mycket storväxt och flerårig ört. Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock med blad som kan bli upp till en meter breda.
- Är ursprungligen odlad och är numera relativt vanlig i vissa trakter i Syd- och Mellansverige. Växer ofta vid bäckar, i kärr och på stränder.
- En invasiv och giftig art som bekämpas på olika sätt i flera av landets kommuner.
- Innehåller ämnen som är irriterande på huden, särskilt om huden utsätts för solbestrålning. Kan leda till brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor.
Källa: Wikipedia
