I varje klass och på alla skolor finns det utmaningar. Det vet vi lärare och vi gör allt vi kan för att hantera det. Helt plötsligt en vecka får vi reda på att det nu kommer en ny elev. Självklart förstår vi att det händer! Men från att vi får reda på det kan eleven komma några dagar efteråt.
Hur ska vi då kunna ta emot dem på ett bra sätt? Om jag redan har flera elever som kräver mycket av min planeringstid för att det ska fungera, hur ska jag då på ett bra sätt kunna ta emot en elev som jag vet har haft tre olika skolplaceringar (från det att höstterminen 2020 startat) och där inget hittills fungerat?
Från dag ett ska eleven införlivas i en främmande kultur, på en ny skola, med ett bagage som kan vara fullt av ångest och misslyckande.
Jag får ont i huvudet, i magen och i hjärtat då jag VET och förstår att jag inte kommer att få mer eller fler resurser för att ta emot denna elev. Efter tre misslyckanden kommer eleven nu till mig och min skola har ingen beredskap för att på ett bra sätt ta emot och ge de resurser som behövs i det viktiga första mötet.
Så min fråga måste bli; vem bär ansvaret för att den här unga människan inte får ett första värdigt bemötande? Jag har 26 andra elever att möta och bemöta varje dag, hur ska jag i min verklighet ha möjlighet att göra detta första möte bra?
Den här unga människan står utanför mitt klassrum och jag har ingen som i nuläget kan ge mig förutsättningar för ett eget enskilt möte med eleven ifråga. Från dag ett ska eleven införlivas i en främmande kultur, på en ny skola, med ett bagage som kan vara fullt av ångest och misslyckande.
I min värld bryter vi mot alla delar av den barnkonvention som nu är lag. Det här måste kunna hanteras på ett bättre sätt och jag vill veta hur vi lärare ska kunna få en möjlighet att göra det. Vi vet hur vi skulle vilja göra, men vi har inte verktygen att göra det. Vem bär ansvar?
Lärare som vägrar låta sig tystas