Reza är på god väg att uppfylla sina drömmar

– Jag är tacksam för allt jag fått. Jag kanske inte nått hela drömmen men en bit och jag har många möjligheter framför mig, säger han.

Det har gått tio år sedan GP:s reporter träffade Reza första gången hemma i hans familjehem i Hällingsjö i Härryda kommun. Då var han tacksam för att han fått komma till en familj som brydde sig om honom och som behandlade honom som ett av sina egna barn. Men han bar på svåra minnen. Under sin flykt genom Europa hade han tvingats göra sådant han innerst inne visste var fel för att få bröd för dagen och han hade mörka stunder.

Kontrasten är stor när vi möts igen, tio år senare. I dag har Reza närapå uppfyllt sin barndomsdröm om att bli elektriker, Han arbetar på ett nätverksföretag och drar fiber. Han har tagit körkort och kör firmabil till och från jobbet eftersom han är på olika ställen nästan varje dag.

– Jag tycker om att det är ett omväxlande jobb och att jag får röra mig mycket. Jag har en bra chef och arbetskompisar, säger han.

Eftersom Reza har fast jobb har han också kunnat köpa sig en egen lägenhet i en kranskommun till Göteborg. Där bor han med sin svenska flickvän medan hans mamma och syskon som flydde till Iran strax efter att han själv lämnade Afghanistan har blivit kvar i grannlandet.

– Jag har varit och hälsat på några gånger. De klarar sig, men det är svårt för dem, säger han.

Hans syskon har inte fått möjlighet att gå i skolan, något Reza är ledsen för.

Reza Haidari var ett av de första ensamkommande barnen som Härryda kommun tog emot 2008 och som placerades i familjehem.

Han var också en av de första killarna som Annika och Björn Brage öppnade sin dörr för och han kommer alltid ha en speciell plats i deras hjärta.

– Vi har haft lyckan att få vara med honom i elva år och se honom utvecklas till en riktigt go grabb. Han är som ett av våra andra vuxna barn. Vi hörs då och då och vi ses vid födelsedagar och högtider, säger Annika Brage.

Reza tror att möjligheten att få växa upp i ett familjehem har varit avgörande för att han lyckats etablera sig så väl i det svenska samhället.

– Det har känts tryggt, även om vi haft våra konflikter också. Jag vet inte om det hade gått lika bra för mig om jag hade bott på ett boende. Kanske hade jag valt fel väg och hamnat i kriminalitet, säger han.

Men Reza har också varit ambitiös. Parallellt med gymnasiestudierna jobbade han på Hisingen i en hamburgerrestaurang, flera mil från familjehemmet i Hällingsjö för att tjäna ihop till ett körkort.

Visst har han haft svackor också. Stressen blev ett tag för stor och utlöste panikångest. Men han tog sig igenom det också.

Förra året blev han svensk medborgare. Något som betydde mycket för honom.

– Mina afghanska vänner säger att jag är mer svensk än afghan numer.

Inombords kan det dock bli kulturkrockar ibland som när han lite väl forcerat försöker få middagsgäster att ta mer mat, även om han vet att den svenska seden är att acceptera ett nej.

Just nu tänker Reza inte så mycket på framtiden. Han är nöjd med sitt liv. Han försöker ha roligt och vara glad, för det blir som han säger så mycket lättare då.

Han ägnar en del tid till att hjälpa yngre afghanska killar som kommit som ensamkommande till Sverige genom att vara kontaktperson. Ofta behöver de bara någon att prata med, som förstår dem, menar Reza men han brukar även hjälpa till med myndighetskontakter och han har haft några boende hos sig.

– Jag känner igen mig från när jag var barn. Jag hade ingen att prata med då. Det känns bra om jag kan vara den personen för dem. Det är också mitt sätt att ge tillbaka till samhället, säger han.

Reza är inte rädd för att säga vad han tycker. När vi pratar om Sveriges nuvarande migrationspolitik blir han upprörd.

– Det är fel att skicka tillbaka människor till Afghanistan, Sveriges regering vet att det inte är säkert ändå skickar de unga killar. De har ingen framtid där.

Själv skulle han aldrig våga återvända.

Martina Liljedahl