Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Otippad duo vill sprida Alingsås busshistoria

Med lastbilschassin importerade från Amerika och bänkar fastskruvade på flak åkte de första bussresenärerna mot Borås 1923. Om busspionjären Werner Alfredsson finns nu en uppmärksammad bok.

Werner Alfredsson var 27 år gammal när han efter att ha sett bussar på Borås gator fick idén om kommersiell busstrafik från hembygden Töllsjö och Hedared, mellan Alingsås och Borås. Fram till dess hade invånarna fått gå eller ta sig med häst de nästan två milen in till stan, som alltså var Borås. 
– Resenärerna satt på flaket - mittemot varandra. I mitten fanns en ränna där de kunde sätta fötterna. På dagarna la han plankor över rännan och körde cement till olika byggen i Borås för att på eftermiddagen köra tillbaka hem igen, säger författaren Stig Hammarson.

Det dröjde inte länge innan Alfredsson utökade trafiken till Alingsås. Men när han hade fyra bussar sa myndigheterna stopp. Marknaden började regleras. Flera aktörer hade tillkommit och de sa nej till mer trafik. 
– Det sattes också en maxhastighet på 30 kilometer i timmen, men vid möte med andra fordon eller hästar fick man köra i 15, säger Stig Hammarson, som samlat information från olika myndigheter, företagets sparade handlingar men även intervjuat resenärer och busschaufförer. Några av dem arbetade för bussbolaget hela sitt yrkesliv, inte bara som chaufförer och inte enbart i sjuhäradstrakten. Under kriget fick de exempelvis hugga ved till gengas, vilket bussarna tankades med i brist på bensin. Efter kriget blev det möjligt att satsa på turistresor och Alfredsson med chaufförer ställde upp i flera internationella bussrallyn bland annat 1953 i Montreux då de vann. 

Arbetet med boken om busspionjären började redan på 80-talet på initiativ av den dåvarande ägaren av Alfredssons i samband med företagets 60-årsjubileum. Men Stig Hammarson som inte kunde något om vare sig bussar, trakten eller hade hört talas om busspionjären från Töllsjö tackade till en början nej.
– Det var mitt fel att det aldrig blev klart. Jag hade så många projekt just då, säger Stig Hammarson, ursäktande. 
När Bengt Svenson för två år sedan ringde upp honom visade det sig att de båda hade varsin kartong i garderoben med grejer de sparat och de bestämde sig för att slutföra sitt projekt.
– Det hade aldrig gått att göra samma sak i dag, för många av dem vi pratade med då, är inte i livet längre, konstaterar Stig Hammarson.

Som mest hade Alfredssons åtta bussar. 1958 blomstrade företaget. Då hände något tragiskt som vände utvecklingen. På väg till Norge fick en buss möte med en lastbil och välte. Fyra personer omkom, däribland bussentreprenörens egen son. Nio personer omkom, där bland bussentreprenörens egen son. 
När Bengt Svenson och en kompanjon köpte företaget 1975 var glansdagarna för länge sedan över.
– Jag var där 24 gånger och pratade med dem, men Alfredsson skulle inte sälja. 

Bengt Svenson som gett upp sin järnhandlarbana fick ett ja till sist och drev företaget i nära 30 år. Som mest hade han 24 bussar. 2003 sålde han till norska Nettbuss som drev det vidare ett halvår.
Tills i dag har den förre ägaren satsat 100 000 kronor ur egen ficka för att boken om grundaren ska komma till. 
– Det är inte för att tjäna pengar. Det skulle vara tråkigt om jag inte fick dela med mig av de här bussminnena, säger Bengt Svenson.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.