Tjejjouren i Väst publicerade nyligen rapporten ”Är du okej?”, för att kartlägga hur unga tjejer i åldrarna 10–25 har haft det under pandemin med fokus på den psykiska ohälsan. Resultaten stärker den oro som funnits hos Josephine Kollén och i år har de tagit emot över 4 200 samtal, en ökning med 40 procent från förra årets 3 000 samtal.
Josephine Kollén, kommunikationsansvarig på Tjejjouren i Väst, förklarar att ämnena unga vill prata om har förändrats från tidigare år. Familjeförhållanden och suicid har varit vanliga samtalsämnen i år.
– Pandemin har ställt det hela på sin spets. Det är flera som säger att föräldrarna har kortare stubin och är mer aggressiva. Många nämner att de vanliga konflikterna har ökat på grund av att man måste spendera mer tid med varandra, säger hon.
Andra organisationer, som BRIS, har sett samma tendenser.
Det vuxna ansvaret lyser med sin frånvaro
Den stora ökningen av samtal tycks grunda sig i både att fler hittar till tjejjouren och att fler faktiskt behöver hjälp.
Samtal om familjesituationen har tidigare utgjort cirka fem procent procent. Sedan pandemin startade har de ökat till 14 procent. Josephine Kollén tror att orsaken till ökningen har en starkkoppling till pandemin och dess påverkan på ungas framtid.
– Många i den målgruppen känner sig inte hörda eller trodda på. Vi är oroliga för att detta ska få en backlash när de här unga ska “plocka upp” sig själva, säger hon
Studien ”Är du okej?”
- 41 procent av svarande mår dåligt eller väldigt dåligt
- 48 procent av alla som har sökt stöd är inte nöjda med stödet de fått
- Över 50 procent uppgav att stress oro eller ångest påverkar delar av deras liv
- Alla åldersgrupper upplever i någon utsträckning oro för framtiden kopplat till Covid-19
1500 unga tjejer i åldrarna 10–25 år svarade på enkäten.
Källa: Tjejjouren i Väst
Var finns lösningen?
– Lösningen finns hos de vuxna, det är inget snack om saken. Vi har skyldighet att ta hand om, stärka och finnas där för våra unga.
Många av de som ringer in berättar om att de känner sig ohörda och ignorerade. Det bekräftas också av undersökningen, där 48 procent av de som sökt vård och stöd har varit missnöjda med bemötandet.
– Vi måste börja prata med våra unga och ta deras känslor och problem på allvar. Vuxna brukar ofta vifta bort när unga säger att de mår dåligt och skylla på att de vill ha uppmärksamhet eller att det är en trend att skada sig själv, säger hon
Vad skulle du vilja svara på det?
– För det första är det otroligt respektlöst och felaktigt. Det finns inte trender i psykisk ohälsa – det “smittar” inte på det sättet som man vill tro. För många unga är det ju ett rop på hjälp. Och då behöver de någon som lyssnar.
Josephine Kolléns uppmaning: Ha en jul!
Högtider är för många förknippat med glädje, gemenskap och kärlek men för många är det raka motsatsen. Josephine Kollén förklarar att julhelgens samtal ofta har fokus på ångest och nedstämdhet. Familjesituationen kan med stor sannolikhet komma att påverkas av de rådande omständigheterna.
– Vi gör vad vi kan för att få de här unga att försöka tänka om och peppa dem. Det är vårt uppdrag. Förhoppningsvis går våldet hemma inte upp men det finns en risk för det. Särskilt när det finns alkohol och mycket folk.
Hon hoppas att suicidstatistiken inte ökar under ledigheten men hon är orolig för det.
– Nyårshelgen är ju tyvärr den största helgen för att försöka ta sitt liv. Självmordsstatistiken har gått ner stadigt i alla åldrar förutom en grupp och det är den 13–15 år, som har ökat de senaste åren.
Josephine Kollén vill också skicka med en julhälsning till alla unga som inte nödvändigtvis förknippar julen till glädje, gemenskap och kärlek:
– Det finns så många krav och föreställningar om hur en bra jul ska vara och hur ett nyår ska vara. Det jag vill skicka med till unga är: Ha en jul och ha ett nyår. Och så ses vi nästa år. Det behöver inte vara så mycket mer än så – ha en jul!
Hjälplinjer under jul och nyår
BRIS: 116 111
Självmordslinjen: 90 101
Kvinnofridslinjen: 020 50 50 50
GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime (hedersrelaterat våld): 08-711 60 32
Jourhavande medmänniska: 08 702 16 80
Anhöriglinjen: 0200 239 500
Anonyma narkomaner: 077 113 80 00
Anonyma alkoholister: 07 72 03 842
Föräldralinjen: 020 85 20 00
Hjälplinjen: 0771 22 00 60
Ätstörningslinjen: 020 20 80 18