När GP besöker Streteredsskolan i Kållered sitter särskoleeleverna vid borden i köket och firar med glasstrutar, kolasås och blandströssel. Kring Julia Hagenfeldts hals hänger guldmedaljen med inskriptionen "I know I can".
- Ett fyrfaldigt leve för Julia, säger läraren Antti Friberg, och elever och lärare hurrar för sin egen olympiska mästare i judo.
Det var för en vecka sedan som Julia steg in på arenan under Special Olympics i Shanghai och inför tusentals åskådare besegrade sin finalmotståndare.
- Det kändes bra, men jag var rätt så nervös, säger Julia och ler. Jag gjorde ett grepp som jag brukar göra, och det gick bra. Det kändes jättebra, det var ju min första guldmedalj.
Totalt deltog uppåt 8000 män och kvinnor i de olympiska spelen för idrottare med utvecklingsstörning, som hålls såväl sommar som vinter vart fjärde år. 14 år gammal var Julia Hagenfeldt en av de yngsta deltagarna, men ändå räckte det hela vägen till guld.
- Jag är rätt så stark om man säger så, förklarar hon sin framgång.
Julia befann sig med den svenska truppen i Shanghai under drygt två veckor. Med hjälp av var sin kinesisk volontär, som tolkade och bistod med det mesta, tränade och tävlade de, och reste runt i den jättelika staden.
Förutom att Julia ådrog sig en lättare hjärnskakning efter att ha landat olyckligt under en träning, och fick köras med ambulans till sjukhuset, var hon nöjd med resan. Skadan läkte och i stället gick hon segrande ur mästerskapet. Dessutom tog klubbkompisen Camilla Gunnarsson från Landvetters judoklubb, som Julia började träna med för tre år sedan, brons i sin klass.
Julias pappa Lars Hagenfeldt, som var med under OS, imponerades av arrangemanget.
- De tävlade i en jättestor arena, som såg ut som ett flygande tefat, med publik från universitet och skolor. Och under invigningen var Jackie Chan och Arnold Schwarzenegger där. Totalt var det 80 000 åskådare. Det var stort, säger han.
När Julia återvände till skolan i måndags rådde det ingen tvekan om vem som var hjälte.
- Det var ju rätt så många som visste att jag hade vunnit, säger hon. De kom fram och kramade mig och typ tio, tjugo personer klappade händer. Det känns väldigt kul.
Vad betyder idrotten för dig?
- Det känns viktigt, det är väldigt kul. Det är kul alltihop, att kunna göra tekniken och slänga dem.
