Hur kommer detta sig?
– Det beror på att vi tilldelats LRF:s guldmedalj som årligen delas ut till bönder som under minst 23 år levererat förstklassig mjölk från friska kor. Det känns förstås både ärofyllt och roligt!
Är du nervös?
– Nej, det är jag faktiskt inte. Men jag ser förstås fram emot besöket då jag av mina svärföräldrar, som fick samma pris 1989, förstått att vi verkligen har en heldag med fullspäckat program och en upplevelse för livet att vänta.
Berätta mer om gården och dig själv!
– Det är min föräldragård som jag började arbeta på redan som 17-åring och som jag och min hustru sedan tog över 1983. Det är egentligen ingen speciellt stor gård, utan vi har haft runt 20 kor och 15 ungdjur. Men nu säger kroppen ifrån. Jag är 65 år och vi har beslutat att sluta med mjölkproduktion efter det här året, men fortsätta med lite köttkor, mest för att hålla markerna öppna. Men också för att jag har svårt att tänka mig ett liv helt utan kor, eftersom de är så speciella och trevliga att umgås med. Och så är de faktiskt musikaliska och gillar när jag sjunger för dem, vilket jag gör varje dag!
Vad sjunger du för dem?
– Allt möjligt! Det som faller mig in för stunden! Det har blivit en vana för både mig och dem.
Vad ser du mest fram emot med besöket i Stockholm?
– Det ska bli jättetrevligt hela grejen, från att träffa kungen till de andra pristagarna från hela landet och att få delta i de olika inbokade aktiviteterna som avslutas med festsupé och dans på hotellet på måndagskvällen.
Har du själv någon fråga du skulle vilja dryfta med kungen?
– Det blir nog dessvärre inte mycket tid till det, eftersom det som jag förstått är ett väldigt späckat program vi ska igenom. Men förutom att tacka honom skulle jag gärna vilja hälsa honom välkommen till Orust någon gång. Personligen är jag också väldigt nöjd med att bara få vara med om allt detta, bo på hotell och serveras fin middag och känna mig själv som en kung för en dag.
