Det var sista året på gymnasiet som besvären startade, oftast med förkylningar som inte gick över.
– Jag fick bland annat en dubbelsidig bihåleinflammation som var svårbehandlad. Jag gick ner 12 kilo då, berättar Alexander, för tidningen Bohusläningen.
Det blev många besök på vårdcentralen som oftast slutade utan några speciella åtgärder. Men sedan kom huvudvärken.
– Det gjorde så ont att jag spydde. Jag försökte ha det mörkt omkring mig och vila men det gjorde ont ändå.
Till slut hittade Alexanders mamma honom liggande i badrummet. Han fördes med ambulans till Nälakuten där läkaren efter flera prover slog fast att det förmodligen rörde sig om migrän.
– Jag föreslog att man skulle göra en hjärnröntgen men läkaren sade att man inte gjorde det i det skedet, säger Alexanders mamma Marina Ekström.
Istället fick han åka hem utan någon behandling. Men huvudvärken fortsatte och till slut fick han en akuttid på den vårdcentralen Närhälsan i Ljungskile.
– Vi träffade en läkare och redogjorde för allt, berättar Marina.
Men även denna läkare kom fram till att det måste röra sig om migrän och rådde Alexander att ta det lugnt och inte sitta för mycket framför datorn. Han fick med sig en migränmedicin. Marina frågade även nu om en hjärnröntgen men fick till svar att det var så osannolikt att en man i Alexanders ålder skulle lida av en tumör.
– Det värsta av allting var att det inte kändes som jag blev tagen seriöst, säger Alexander.
Huvudvärken och kräkningarna fortsatte från och till och till slut fick de rådet av sjukvårdsrådgivningen att åka in till sjukhuset igen. Då var Alexander så dålig att han behövde hjälp att ta sig ut ur bilen.
En röntgen gjordes och det konstaterades att han hade en sju centimeter stor hjärntumör. Alexander flögs genast till Sahlgrenska och opererades efter två dagar.
– I efterhand har en av läkarna där sagt att jag var mycket nära att dö.
Prognosen efter operationen var inte god.
– De berättade för mina föräldrar att jag förmodligen behövde lära mig prata igen och lära upp högerarmen och högerbenet.
Men Alexander hade tur, han kunde både prata och röra sig efter operationen.
Idag känner han sig mycket bättre.
– Läkarna tror att jag haft tumören sedan jag var barn. Men nu känns det fantastiskt.
Ändå är inte tumören helt borta.
– Enligt läkarna kommer den alltid att vara där, gömd i andra celler.
Därför måste Alexander göra ett kontrollbesök minst en gång i halvåret för att se så att inte tumören växer igen.
