Det luktar korvkiosk, någon sjunger en Owe Thörnqvist-låt, besökarna dricker Champis och kulörta lampor lyser upp. Tankarna går till en lördagskväll på 50-talet i en folkpark någonstans i Sverige.
Men i själva verket utspelar sig scenen på Ytterbyhemmet en vanlig novemberförmiddag.
– Det var gott, säger Tereza Sundqvist nöjt efter att sångaren Jonas Franke-Blom serverat henne korv med bröd och senap.
Jonas Franke-Bloms besök är en del i turnén Mat, musik och minnen, som drivs av Hushållningssällskapet. Tanken är att bjuda på en föreställning där mat, dofter och musik flätas ihop och framkallar minnen från förr hos publiken. Målgruppen är personer som lider av demens.
Kocken Jonas Eriksson är också med på scen. Han är mycket nöjd med responsen så här långt.
– Nästan alla är väldigt positiva. Många blir rörda av hela situationen och säger att det här ger någonting nytt för dem att tala om, nåt annat än vädret och hur det är med magen, säger han.
Idén väcktes när Jonas Eriksson arbetade som kock på ett äldreboende.
– Vi tyckte det var en bra idé och började prata runt lite med geriatriker och verksamhetschefer inom äldreomsorgen. Alla var väldigt positiva, säger Eleonor Schütt från Hushållningssällskapet.
Allmänna arvsfonden beviljade en miljon kronor i bidrag. Nu är målet att låta turnén rulla vidare till fler västsvenska orter efter årsskiftet.
–Sedan ska vi också arbeta fram en handledning och en verktygslåda så att andra kan göra samma sak, säger Eleonor Schütt.
Jonas Eriksson hoppas att kombinationen mat och musik ska leva kvar i vården långt efter att turnén avslutats.
– Jag drömmer om att det här ska bli en vanlig behandlingsform så småningom, säger han.
Fakta: Vanlig metod
Turnén Mat, musik och minnen bygger på den etablerade behandlingsmetoden reminiscens. Idén är att med hjälp av föremål, musik, dofter eller på annat sätt locka fram gamla minnen hos personer med demens.
Teorin är att de gamla minnena både kan ge glädje för stunden och göra det lättare att knyta ihop dåtid och nutid.
På många demensboenden används så kallade minneslådor, där de boende får förvara saker som säger något om deras liv.
