Lokföraren Veronica Stehn fick sin första nära på-upplevelse redan under utbildningen. Kollage: GP Bilder: Läsarbild / TT
Lokföraren Veronica Stehn fick sin första nära på-upplevelse redan under utbildningen. Kollage: GP Bilder: Läsarbild / TT

Lokföraren Veronica om paniken när någon springer över spåren

Veronica Stehn följer plågsamt trenden där hon dagligen ser hur det blir allt vanligare att folk riskerar sina liv genom att springa över spåren. Efter att hon nödbromsat känns det som en evighet passerar – tills hon vet om hon kört på någon eller inte.

ANNONS
|

–Jag blir alldeles iskall. Det känns som att hjärtat slutar slå och jag håller andan i väntan på att se vad som händer, säger lokföraren Veronica Stehn till GP.

Hon beskriver skeendet som en trestegsprocess. Chocken kommer först, övergår i rädsla och landar tillsist i en känsla av ilska.

– Om jag inte kör på personen i fråga såsläpper det. Det är som att jag plockar ner hjärtat igen och börjar tänka. Sen blir jag jättearg för att man utsatt mig för den här känslan.Känslan när man inte vet om man kört ihjäl någon eller inte är fruktansvärd, förtydligar Veronica, innan hon fortsätter:

ANNONS

– Sen blir jag besviken på att folk utsätter sig själva för risken att förlora sitt liv för att man måste gena över spårenför att hinna dit manska. Sekunderna det tar, för det är egentligen inte så lång tid det tar innan man vet hur det går för personen, känns som en evighet. Jag kan inte göra merän jag gjort. Jag bara väntar på utgången, berättar Veronica.

Spårspring – sju timmars försening dagligen

Spårspring är enligt Trafikverket den förseningsorsak som ökar mest i Sverige. Dagligen blir tåg i landet över sju timmar försenade till följd av att folk springer över spåren. Veronica Stehn menar trots den dokumenterade ökningen att det finns ett stort mörkertal.

–Spårspringet har ökat och vi lokförare anmäler oftare, men vi anmäler inte allt eftersom det i många fall ärhopplöst.Har man genat i över 20 år på en platsså kommer man göra det i 20 år till. Det finns oftaupptrampade stigar vid spår som folk använder som sin vanliga väg över spåren.

Veronica tror att det ökade spårspringet beror på att folk har mer bråttom nu för tiden. Då väljer folk att inte vänta till bommen gått upp för att passera.

–Man chansar för att man tänker att man är snabb och hinner förbi innan tåget kommer.

ANNONS

Vad får det för konsekvenser?

–Om en lokförare kört ihjäl någon en gång i tiden känns det så klart ännu jobbigare för då relaterar man till det som hänt innan. Fast även om personen klarar sig är detotroligt jobbigt för oss lokförare. Ställena där man råkat ut för nära-på-incidenter och faktiska påkörningar passerar vi hela tiden så det blir ständiga påminnelser om det som händer på järnvägen, förklarar Veronica.

"Vi får bara hoppas att han hinner undan"

Hon har själv aldrig kört på någon, men första gången hon var nära på att göra det var redan under utbildningen. Det var på en järnvägsbro i Dalarna. Trots att det var flera år sedan nu så minns hon det som att det var i går.

–Plötsligt såg jag enherre i stora gummistövlar som genade över järnvägsbron. Jag tutade och nödbromsade. När han hörde tåget så började han springa emot mig eftersom haninte hade nån annanstans att ta vägen, han var ju på en bro. Samtidigt sa minhandledare: "Du har gjort allt du ska göra, vi får bara hoppas att han hinner undan".

Hur gick det då?

– Han slängde sig undan precis innan tåget rullade ut på bron. Sen tackade han genom att heja och bocka, berättar Veronica.

Så tillägger hon:

ANNONS

– Jag funderar ofta påom han gick ut på bron igen.

Påkörningar blir allt vanligare till följd av det ökade spårspringet. Därför finns numera så kallade "kamratstödjare" somkommer ut till platsernanär lokförarna kört på någon eller varit nära på att göra det.

– Jag känner alldeles för många kollegor som kört på spårspringare. Man kan bli så skärrad och skakis att man intekan fokusera och köra vidare. Då ringer man till en kamratstödjare som kommer och tar hand om lokföraren, så kommer en annan förare och tar hand om tåget.

På vilket sätt tar man hand om den skakade lokföraren?

– Man följer med personen hem så att den över huvud taget klarar av att ta sig hem, men framför allt så den får prata av sig om det som hänt. Utan kamratstödjare skulle den psykiska hälsan bland lokförare vara så mycket sämre. Vi skulle ha så många fler sjukskrivningar än vi har nu. Det är den bästa investeringen från arbetsgivarnas sida, menar Veronica Stehn.

Föräldrar drar med barnvagnar under bommarna

Veronica menar framför allt att det är viktigt att barn lär sig i tidig ålder att man inte ska springa över spåren. När hon var liten minns hon att räddningstjänsten och annan blåljuspersonal brukade informera om riskerna med spårspring i skolan, men att den företeelsen tycks ha minskat idag. Därför tog hon själv initiativet att informera på sina barns skola nyligen.

ANNONS

– Rätt info i rätt ålder kan förhindra många olyckor eller psykiska trauman. Jag tror att det vore bra med en första information i 7-årsåldern, som jag gjorde i mina barns klass, och sen en påminnelse lite senare.Då skrämmer man folk till att bete sig rätt.

När hon är ute och kör tåg ser hon det mesta.Som argast blir hon emellertidnär hon ser föräldrar som lär sina barn att göra fel.

– Vi ser föräldrar som drar med sina barn och barnvagnar under bommarna. Hur kan man dra med barnen framför ett tåg? Man riskerar sitt barns liv eller att det kan få bestående men och dessutom lär man sitt barn att göra så. Därför måste vi nå ut tidigt så vi kan stoppa trenden vi ser där fler och fler springer under bommarna.

ANNONS