Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/5

"Lavin finns alltid med mig"

De var Trolhättebröderna som skulle erövra världen med film och musik. Men Lavin Eskander mördades vid attacken på Kronans skola. Leith Eskander berättar om sorgen och saknaden efter sin bror: "Hur ska jag kunna säga det till mamma?"

Det var det enda Leith Eskandar kunde tänka när det började gå upp för honom att hans 20-åriga lillebror mördats i knivdådet på Kronans skola i Trollhättan.

– Jag ser hur de gör hjärt-lungräddning på Lavin och att det inte hjälper. De lägger en duk över honom. Det enda jag tänkte var - vad ska jag säga till mamma?


Ovanför soffan hemma hos Leith och hans flickvän Evelina hänger ett svartvitt porträtt av Lavin Eskandar. Ur högtalarna strömmar Leiths låt om sorgen över sin bror. Låten är precis är klar och dagen efter ska han lägga ut den på nätet.
– Jag skrev den när jag var ledsen en natt. Jag vill få världen att förstå hur vi mår, säger Leith.
Det har gått ett halvår, men saknaden kan inte räknas i dagar eller mätas i tid. Den bara är. 
– Omvärlden finns inte med på samma sätt längre. Men för oss. Vi är fortfarande kvar där, säger Leith. 
Leith och Lavin Eskandar var bröderna som skulle erövra världen med film och musik. Sedan de var tonåringar var det vad som gällde och tillsammans med tre kompisar startade de filmkollektivet Blakklight Picture.
– Vi började med att göra kortfilmer, sketcher och liknande. Många tyckte vi vara duktiga. Artister som Medina och Ken Ring hörde av sig och ville att vi skulle göra deras videos, berättar Leith.

Läs också: Lugnare på Kronans skola efter attacken.

Att göra egen musik tog med tiden allt större plats. Lavin skrev texter och skapade melodier. Han spelade in enkla skisser på sin mobil, som minnesanteckningar. Materialet skulle sedan utvecklas vidare tillsammans med Leith och andra musiker.
– Vi hittade över 120 låtar i Lavins mobil. Nu använder vi det och ska göra en hyllningsplatta till Lavin. Och där hans sång inte är färdig, fyller jag i och sjunger.
Lavin Eskandar arbetade som elevassistent på Kronans skola och var omvittnat populär bland eleverna där. 
– Han tyckte om att hjälpa barn som inte hade det så lätt i skolan. I dag kommer ungar fram till mig och säger att Lavin är deras hjälte. Det är väldigt skönt att höra, säger Leith.

Torsdagen den 22 oktober förra året var en gråmulen dag. Tidigt på förmiddagen ringde pappa Wasfi Eskandar till Leith i affären där han arbetar. Han berättade att Lavin blivit knivhuggen.
– Han visste inte mer än så. Jag åkte till skolan så snabbt jag kunde. Där var massor av folk och polisen hade gjort avspärrningar. 
Inne i skolan ser han sin bror liggandes på golvet.
– Jag ser honom från midjan och nedåt. Benen och hans skor. Men jag kopplar ändå inte. Vill inte tro att det är han. Vill inte fatta, fast jag ser honom. Pappa ligger ner på golvet och är helt förstörd. 
– Vad ska jag säga till mamma? Det var det enda jag tänkte. Mamma som kunde börja gråta om någon av oss blev förkyld.  Att säga det till henne. Det var den jobbigaste känslan.

 



Marken runt Lavin Eskandars grav på kyrkogården i Trollhättan är nedtrampad och gräset är gulnat. Det är många som söker sig till platsen för att minnas och hedra Lavin. Blommor och gosedjur pryder graven, men det finns ännu ingen gravsten på plats.
– Vi väntar på den. Den kommer att vara mycket speciell, säger Leith.
Själv besöker han inte kyrkogården och graven särskilt ofta. Han söker sig hellre till musiken för att hitta tröst och känna samhörigheten med sin bror.  
– Även om jag kommer att fokusera mer på eget material i framtiden kommer jag att känna att Lavin är med mig. Jag vill leva ut vår dröm och kunna ägna mig åt musik på heltid. Både för hans och min skull, säger Leith Eskandar.

 

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.