Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Löpningen har gett Azim, 17, ett nytt liv

När han springer försvinner alla jobbiga tankar. 17-åriga Azim Alizade kom ensam från Afghanistan för två år sedan. Nu hoppas han att löpningen ska bli hans biljett till en framtid i Sverige.

Tre gånger i veckan springer Azim Alizade med Kungälvs löparklubb på friluftsområdet Fontin i Kungälv. Här finns en grupp som samlar alla som vill springa, oavsett ålder och erfarenhet. 
– Vi brukar vara kring 50 stycken i varierande åldrar. Han är flitigast av alla. Om inte Azim är där har det hänt något, säger coachen Johan Lindh som också är pappa till landslagslöparen Lovisa. 

Han träffade Azim tack vare att en lärare på språkintroduktion tog med Azim och några andra på en träning. Azim nappade på möjligheten och fastnade.
– Jag mår bra när jag springer. Jag kände att det här var bra människor som respekterade varandra. Jag tänkte att här är det bra för mig att vara, säger han.
Tack vare löpningen har Azim också skapat sig ett kontaktnät i Kungälv. 
– I början när jag inte kunde någon svenska lyssnade jag bara. Nu pratar jag bara, säger Azim. 

Vanligtvis är det så att löparna anpassar sig efter tränarnas program. Här är det tvärtom. 
– Oavsett erfarenhet och ålder är tanken att det ska finnas moment för alla och att man ska hjälpa varandra att utvecklas, säger Johan.
Två gånger i veckan är det korta tuffa träningspass. Vare lördag springer gruppen två mil. Då ska alla kunna springa i ett sådant tempo att de samtidigt kan prata med varandra, något som gjort att flera i gruppen som inte kände varandra tidigare blivit nära vänner, berättar Johan. 

Till jul hade alla i gruppen samlat ihop till en löparklocka till Azim.
– Jag blev glad. Nu tittar jag på klockan hela tiden. Den har hjälp mig att förbättra mig.
Azim har sprungit flera lopp med bra resultat i år. Göteborgsvarvet klarade han av på 1 timme och 33 minuter. Men helst springer han i skogen. Gärna backar.
Löpningen och skolan är Azims liv. Han har satt upp ett mål för sig själv och är beredd att kämpa hårt för att nå dit. 
– Mitt mål är att springa VM i friidrott, 10 kilometer. På sikt maraton men jag är för snabb i starten, jag ska öka i slutet, säger han och skrattar och tittar på sin tränare Harri Mourujärvi. 

Harri är Azims andra coach som lärt känna honom genom alla timmar i bil till olika tävlingar i år. 
– Jag känner igen mig i Azim. Jag minns min första skoldag när jag var sex år. Då kunde jag inte ett ord svenska. Det var som The Muppet show. Sverige har tagit väl hand om mig och jag har fått en bra utbildning. Nu vill jag ge tillbaka. 
Azim Alizade tror att fler unga killar som honom skulle må bättre av att springa. Det rensar huvudet och hjälper honom att fokusera på sina studier. 
– Alla kan sätta upp ett mål. Men man kan välja en dålig väg dit eller en bra. Jag vill välja en bra väg.  Min bror har sagt att om jag springer och lär mig svenska så kommer det går bra - så det gör jag, säger Azim.

Hans bror kom till Sverige för fyra år sedan och bor i Ytterby, utanför Kungälv. Han jobbar inom äldreomsorgen och är den som försörjer Azim som endast får ett litet matbidrag från Migrationsverket. 
Brödernas mamma och syster är kvar i Afghanistan men hur de mår och hur de lever vet han inte.
– Jag försökte ringa mamma två månader efter att jag kom hit, men då fungerade inte hennes telefon. Jag har inte pratat med henne på två år.
Azim säger att han inte försöker tänka på hur det känns. I stället springer han och fokuserar på det positiva och hoppas att hans ansträngningar ska leda till uppehållstillstånd och att han får stanna i Sverige. 
– Det går upp och det går ner. Sådant är livet, men jag måste fortsätta kämpa.