Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Kan du hämta barnen på dagis? Jag har skjutit någon"

Poliserna Stefan och Anna var först in på Kronans skola vid skoldådet i Trollhättan. De har tidigare aldrig berättat om mötet med mördaren och hans offer. – Jag kommer aldrig glömma den svårt skadade eleven Ahmeds blick när han låg där på golvet utan att jag kunde göra något mer för honom, säger Stefan till Svensk polis.

Den 22 oktober förra året gick 21-årige Anton Lundin Pettersson in på Kronans skola i Trollhättan och attackerade flera personer med svärd. Tre personer dog efter attacken: eleven Ahmed, elevassistenten Lavin och läraren Nassir. Ytterligare två elever skadades. Stefan och Anna var de poliser som först kom fram till skolan och nu har de utförligt berättat om sina upplevelser för polisens tidning Svensk polis.

De möttes av en skadad person som låg utanför skolan, omringad av en grupp människor som pekade poliserna till skolbyggnaden. Innanför dörren låg elevassistenten Lavin, 20, och eleven Ahmed, 15. Och då ser de gärningsmannen i en loftgång ovanför dem. De beskriver det som att han marscherar och Anna och Stefan springer upp för en trappa för att möta honom. De ropar till honom att släppa svärdet.

Gärningsmannen hade inte sett dem innan, men vänder sig nu om möter deras blick genom den svarta ansiktsmasken. Sedan börjar han gå emot dem. Anna berättar för Svensk polis att hon hinner reagera på att gärningsmannen är en ung kille. Båda poliserna lyfter sina vapen och skjuter.

Anton Lundin Pettersson föll till golvet och bad först poliserna om hjälp. Sedan gjorde han motstånd när de försökte ge honom hjärt- och lungräddning. Ur hans mobil spelas metalmusik.

Då anlände två poliser till: Karl och Linda. Karl satte sig hos eleven Ahmed.

– Jag är här hos dig, jag lämnar dig inte, sa han.

Stefan och Anna går av sitt pass när de skadade har förts till sjukhus och mycket folk har samlats utanför skolan. Stefan sätter sig på en bänk utanför skolan och kommer först då på att han har lovat att hämta sina barn på förskolan. Han skickar ett sms till sin sambo: "Kan du hämta barnen på dagis? Jag har skjutit någon"

När Svensk polis träffar poliserna några veckor efter attentatet säger Anna och Stefan att det svåraste efteråt inte har varit tankarna på att behöva skjuta gärningsmannen. De upplever att det inte fanns några alternativ, eftersom de var tvungna att hindra honom från att döda fler barn. I stället har de tänkt på hans offer och hans familj. Båda två har spelat upp händelseförloppet i sina huvuden gång på gång.

– Jag och Stefan hade fullt fokus på gärningsmannen och fick agera. Uppgiften var avgränsad och konkret. Karl och Linda som kom efter oss däremot försökte rädda liv och hjälpa och trösta de skadade. Att möta förtvivlade barn är nog det svåraste man kan möta som polis, säger Anna.

Poliserna i texten heter egentligen något annat.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.